Det sägs att Buddha uppmanade sina följare att alltid hålla blicken endast någon meter framför sig.
En orsak till det här var att de då inte skulle se de kvinnor de mötte, enbart deras fötter.
Tala om att kvinnan har makt.
Enbart hennes uppenbarelse kan få män att tappa kontrollen.
Kvinnor har alltid skrämt män…och gör det ännu i dag.
Det förtryck av kvinnor som förekommer är inte ett utslag av manlig makt, utan snarare av kvinnlig makt. Den kvinnliga makten skrämmer män, och förtrycket och våldet är ett utslag av rädsla.
Män må ha större makt över sådant som politik och ekonomi, yttre makt, makt som är förgänglig.
Det är makt som kan tas ifrån en från den ena stunden till den andra. Det är naturligtvis skrämmande.
Kvinnorna har större makt över den inre världen, makt som inte kan tas ifrån en.
Yttre makt bygger på rädsla, inre makt på förtröstan.
Där det manliga har ett behov av att erövra världen har det kvinnliga aldrig förlorat världen, och man kan enbart försöka erövra det som man tror att man förlorat.
Strävan efter yttre makt är alltid baserad på mindervärdeskomplex…eller storhetsvansinne…vilket egentligen är två sidor av samma mynt.
Den som har makt över sin egen inre värld har inget behov av att utöva yttre makt.
Det är bara det att vi ser den yttre makten som det eftersträvansvärda, trots att den i det långa loppet är fullkomligt värdelös. Den som har yttre makt kommer förr eller senare att förlora den.
Den inre makten är omöjlig att förlora om man väl blivit medveten om den.
Så i själva verket ligger den verkliga makten i det kvinnliga, det feminina, inte i det manliga.
Och kvinnligt och manligt ska inte tas bokstavligt, för alla människor bär inom sig båda delarna.
Vi har alla möjlighet att utöva den inre makten, och när vi gör det finns där ingen rädsla för vare sig oss själva eller andra.
Då vågar vi möta varandra precis som vi är.