Den virtuella verkligheten har blivit en del av vår vardag, och blir det allt mera.
Så sägs det, och vi kanske till och med tror att det är så. I själva verket existerar inget sådant som en virtuell verklighet.
Det finns bara en verklighet, den verkliga verkligheten, och allt annat är en flykt från denna.
Den virtuella verkligheten som den i de flesta fall används i dag är inget annat än en flykt från den verkliga verkligheten.
Vad är det vi människor mest av allt strävar efter?
Jo, välmående, ett gott liv.
I den mån det vi kallar den virtuella verkligheten hjälper oss i denna strävan kan den fungera som ett verktyg. Det förutsätter att vi inte förlorar oss i den, utan kan hålla ett avstånd till den och se den för vad den är.
Som praktiskt verktyg för allehanda saker i vardagen är den också utmärkt, och kan underlätta saker och ting i våra liv.
Bara vi inte tror att vårt välmående ligger i den. För verkligt välmående behöver vi människor umgänge med naturen, med oss själva i ensamhet och med andra människor i direkta möten.
Visst kan vi lära om naturen via det virtuella, men det är enbart yttre kunskap, det är endast via vistelse i naturen vi verkligen kan lära känna och uppleva den.
Visst kan vi få stimulans genom den virtuella verkligheten, men det är yttre stimulans och det är endast via inre stimulans i ensamhet vi kan nå verkligt välmående.
Visst möter vi andra människor även i den virtuella verkligheten, men det är på distans och vi kan inte beröra varandra fysiskt, vilket är en viktig del i mänskligt välmående.
Att koppla ner sig från den virtuella verkligheten ger oss möjlighet att koppla upp oss mot den verkliga verkligheten. Den som finns här och nu. Det är i den verkliga verkligheten som livet finns.
Det är i den verkligheten verkligt välmående kan gro.