Det finns ingen framtid. Det är en insikt vi människor behöver få för att kunna hitta livet.
Det sägs att så länge det finns liv finns det hopp. I själva verket är det precis tvärtom, där det finns liv behövs det inget hopp. Livet självt är tillräckligt.
Framtiden och framförallt hoppet om en bättre morgondag är tomma illusioner.
Hoppet är en napp för vuxna människor, ger oss tröst i brist på en levande tillvaro. Barn behöver inget hopp, för dem är den här stunden tillräcklig, för dem är livet tillräckligt.
Hur många gånger har vi inte trott att morgondagen ska vara bättre än den här dagen? Det är väl en tanke de flesta vuxna människor bär med sig varje dag.
Sedan befinner vi oss i den här dagen som var gårdagens morgondag, och den är inget annat än en förlängning av gårdagen. Men ändå tror vi igen i dag att morgondagen ska vara bättre än den här dagen.
Hur länge ska vi fortsätta lura oss själva?
Det är klart att dagarna varierar, en dag upplevs som bättre och en annan som sämre men hoppet om en bättre morgondag är inget annat än en lång väntan på döden.
Så länge vi lever i hoppet i stället för i verkligheten är det endast döden som kommer med en verklig förändring i vårt liv.
Den enda tid vi har, den enda tid som existerar är den här stunden.
Den är den enda tid vi kan leva i, allt annat är illusioner.
När vi släpper framtiden och kommer hem till den här stunden låter vi livet komma till oss. Då blir den här stunden den bästa i vårt liv.
Därför att den är livet.