Det finns något väldigt vackert med människor som funnit en medfödd begåvning och ger uttryck för den.
Det kan vara i form av en sångröst, förmågan att spela ett instrument, att måla, att skriva, att utöva en idrott, ja till och med att meka med en motor och en massa andra förmågor.
Högst sannolikt bär vi alla en alldeles egen speciell begåvning inom oss. Det gäller bara att hitta den.
Tyvärr är det inte alltid, ja, i själva verket ganska sällan, som människors begåvning uppskattas.
Därför att samhället prioriterar andra saker, som makt, konkurrens, avundsjuka och annat destruktivt, och därför att vi inte förstår att gemenskapens och individens intressen i grunden är ett och detsamma.
Där individen har möjlighet och utrymme att ge uttryck för sin begåvning kommer hela gemenskapen att blomstra.
Vi kommer aldrig att kunna skapa verkligt fungerande gemenskaper innan vi inser att det ligger i allas intresse att var och en människa skulle hitta och uttrycka sin medfödda begåvning.
Den dagen vi inser det kommer de flesta av de mänskliga konflikterna och den mesta kriminaliteten att upphöra. Därför att dessa uppstår där mänsklig begåvning undertrycks. Den som inte får utlopp för sin konstruktiva kreativitet kommer i stället att ge uttryck för destruktivitet.
Vad världen behöver är inte mera konkurrens, utan mera kreativitet.
När vi hör eller ser verklig begåvning komma till uttryck väcks något varmt inom oss.
Något inombords berörs. Kanske är det för att vi känner att även vi någonstans i det inre bär på en begåvning.