Världen är i omvandling
…så mycket större än de allra flesta ens kan föreställa sig
…den yttre världen vill säga, vår omgivning.
Det betyder inte nödvändigtvis att vi är i omvandling.
Världen är inte en objektiv plats, den är en subjektiv uppfattning.
Vi lever alla i vår egen värld, och det finns lika många världar som det finns människor.
I grunden är det vi kallar världen en illusion, baserad på idéer och tankar. Den finns inte på riktigt, det enda som finns är livet i en oändlig mängd uttryck.
Därför kan vi aldrig finna trygghet i världen eller i något av alla dess fenomen. Att söka trygghet eller kärlek eller till och med Gud i världen eller någon annanstans där ute är som att jaga sin egen skugga.
Vi kommer aldrig att kunna fånga den.
Sann trygghet, kärlek och till och med Gud kan inte hittas någon annanstans än inom oss själva
…de är alltid med oss.
För att kunna känna världen eller livet självt måste vi först lära känna oss själva. Därför att det är här som grunden för allt finns.
Så världen må vara i den största omvandlingen på tusentals år
…men utan en inre omvandling hos oss själva kommer den yttre omvandlingen inte att leda till någon verklig förändring för oss.
Att tro att världens omvandling ska ge oss det vi söker är en fåfäng förhoppning. Världen kommer aldrig att ge oss det vi söker, därför att det finns i livet självt, hos oss själva här och nu.
Det finns redan här, men vi kan inte se det innan vi slutar jaga skuggorna.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram för delade skuggor från världen.