Tystnaden är kärlekens språk.
Säger Osho;
Endast män och hustrur pratar, älskande blir tysta.
Kärleken behöver inga ord, den är sitt eget språk;
en kram, en beröring, en blick, närvaro.
En magi där ord är som att kasta sten i ett glashus
…de kan krossa allt.
Kärleken talar genom tystnaden, genom hjärtat, genom gemenskap.
Det gäller i det lilla, i relationen mellan två människor
…likaväl som i det stora, i vårt förhållande till livet.
Sedan är det en annan sak att män och hustrur också ofta lever i tystnad, men det är inte en kärlekens tystnad, det är en ledans och vanans eller kanske snarare vanmaktens tystnad.
Det är en tystnad grundad i avstånd. Kärlekens tystnad har sina rötter i närhet.