Tänk att det är så lätt att ge råd åt andra, men så svårt att ge råd åt sig själv.
Varför är det så?
Jo, därför att vi är så utåtriktade hela tiden och iakttar och ser saker och ting hos andra människor, medan det som sker hos oss själva är så nära att vi inte kan se det.
Vi är inte tillräckligt inåtriktade.
För att kunna ge råd åt oss själva behöver vi rikta om vår blick, från att se på vad andra företar sig till att se vad vi själva företar oss.
Vi är ganska usla rådgivare åt oss själva. För att vi känner oss själva för dåligt, och det gör oss också till usla rådgivare åt andra.
Därför att självkännedom är grunden till människokännedom, utan självkännedom är våra råd inget annat än gissningar eller hörsägen som vi för vidare.
Ur en text för någon dag sedan;
…de verkliga svaren finns inom oss. Information och kunskap ger oss ett och annat världsligt svar, men de kan inte ge oss svaren på frågorna om livet, om oss själva, om verkligheten.
De svaren måste vi söka inom oss själva. Det är där alla svarens källa finns.
Vi bör lära oss att lyssna till vår inre rådgivare, och leva ut dessa råd. Vårt liv, inte våra ord, bör vara vårt råd till andra människor.