För att kunna fotografera det fina krävs att man har sett det. Då Facebook eller Instagram fylls av bilder på rödklöver och lupiner, regniga fönster, apelsiner på köksbord och gistnande bastutrappor betyder det att någon har sett allt detta, noterat det och tagit en bild. Ögonblicken har stigit i kurs. Vardagen har stigit i kurs. Ett barn som kladdat ner sig i blåbär har blivit ett kul ögonblick man delar med sig i stället för ett föremål för irritation.
– Sylvia Bjon i Hufvudstadsbladet
I kväll fick jag åka iväg till Nykarleby för att fotografera en kvinna för en artikel till en tidning, och passade samtidigt på att ta en promenad genom staden.
Ett plakat förkunnar att det pågår Konstveckan i staden.
På en gräsmatta i Topeliusparken har ett gäng unga samlats och några vuxna. En del spelar bordtennis, andra sitter i gräset, på ett bord finns en kaffeservering, på ett annat tidningar till försäljning.
På 69 meters höjd har jag från Panoramacaféet i vattentornet utsikt över hela staden med kyrkan i mitten, och det omgivande landskapet och långt där borta vattnet.
Vid Juthbackabron över Nykarleby älv speglar sig ett ensamt moln i vattenytan.
Juthbackaområdet är fullt av markerade marknadsplatser inför marknaden som ska hållas här nu till helgen. Några män håller ännu på och ställer i ordning på området.
På Skogsvallens idrottsplan leker en liten pojke och en liten flicka vid höjdhoppsmadrassen, och en ung man börjar jogga runt planen.
En skylt utanför en kaffestuga förkunnar att man har storytelling på programmet i kväll. Den har nyss börjat, och jag funderar på att gå in men besluter mig för att gå vidare.
En gångväg längs med ån och en bro förbi kraftverket för mig tillbaka till Topeliusparken.
På Kuddnäs, museet i Zacharias Topelius födelsegård har man öppet hus med fritt inträde. Vandringen och det fina vädret har gjort mig törstig, så jag köper en gammaldags läsk med pommacsmak av Pia i cafeet.
Inne i huvudstugan, pappa läkarens mottagnings- och sovrum, moderns sovrum, salen, gästrummet, förmaket, matsalen och köket. På vinden vindskammaren. Här satt Zacharias och skrev. I ena hörnet hans samling av insekter, fastnålade på nålar han köpt av sin mor och syster i utbyte mot dikter.
I trädgården en utställning. Vem har gjort den, frågar jag Pia i cafeet.
Det är jag
svarar hon.
Den är i flera delar, och jag fastnar för den som finns i utedasset. Hon har rest via Riga, Krakov, Budapest och några andra ställen och fotograferat. Inspirerad av Anders Zorn. Bredvid varje fotografi finns en fyndig text. Texterna är korta och enkla, men ändå djupa.
Det finns så många ögonblick att uppleva varje dag, en vanlig kväll, hela tiden. Livet består av en massa ögonblick som följer på varandra.
Och knepet är att kunna uppleva alla dessa små ögonblick i stället för att jaga de stora ögonblicken. För det vi jagar springer ifrån oss. När vi låter ögonblicken komma till oss får vi dem gratis.
Det enda som behövs är att vi är vakna för dessa ögonblick.