På tal om oljud och tystnad i förra texten, så är det någon som uttryckt att tystlåtna människor är de vars tankar pratar högst
…i betydelsen av att bortom den yttre tystnaden flödar tankarna genom huvudet.
Det ligger säkert något i det, men även om våra tankar kan vara högljudda inombords betyder tystlåtenheten att vi sorterar vårt skräp innan vi för ut det till omvärlden
…till skillnad från dem som låter allt flöda ut direkt, osorterat.
För även om jag skriver en del här och där, så iakttar och lyssnar jag mera än jag pratar däremellan.
Skräpet ja, för allt det vi låter flöda ut ur oss, sorterat eller osorterat är en form av skräp. En del av det må se mera tilltalande ut, men i grund och botten är det bara ytligt glitter.
Ord är baserade på koncept och koncept är baserade på tankar och idéer
…och tankar och idéer, hur vackra och tilltalande de än må vara, är flyktiga, de kommer och går.
Det jag skriver i dag läses kanske av ett antal människor, men är i morgon glömt, förutom möjligen något litet frö som grott hos någon.
Endast de ord som resonerar med vår inre stillhet, vår inre tystnad, vårt hjärta, bär ett sant och verkligt budskap för oss.
Det stabila finns i tystnaden, den är där innan något enda ord, någon enda tanke eller idé, föds.
Med orden argumenterar vi, som två tennisspelare som slår bollar mot varandra, även om vi naturligtvis också ibland kan ta en paus och vila tillsammans i någon tanke eller idé
…men den inre tystnaden är gemensam för oss alla, den är källan till den större medvetenheten
…bortom orden och oljudet.
Det är när vi har den tystnaden som grund ord av visdom kan formas.
Verklig förståelse av någonting kommer inte genom ord och förklaringar, det kommer ur en tyst känsla, inte en flyktig känsla, utan en inre förståelse, insikt, intuition.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för sorterade delningar från världen.