Det finns en religiös grupp, inom Jaina i Indien kanske det är, som säger att man inte ska stanna fler än tre nätter på samma ställe, då blir man för bekväm.
Det ligger någonting i det. För den kanske svåraste dagen att komma igång under vandringen var efter att jag spenderat en vecka i Lüneburg.
Jag hade hunnit skaffa vissa rutiner och bli bekväm i att vara där.
Nu när jag byter ort varje dag är det inga problem att komma iväg på morgnarna.
Det här med byte av ort betyder också att jag sover i en ny säng varje natt. Det är inte heller något problem.
Men det är inget egentligt botemedel mot bekvämligheten. För ju längre jag är ute desto bekvämare vill jag ha det.
I början när allt var ett äventyr var det helt okej att sova i tält, sedan kom jag inomhus och delade ibland rum med andra, och det var okej.
Nu uppskattar jag mer och mer att få sova ensam.
Tack vare att det är få vandrare ute har jag faktiskt också fått göra det de flesta nätter på gite, härbärgen.
I kväll är jag i Trigadona, och det är några andra vandrare här men ännu så länge verkar det som jag kan få vara ensam i rummet.
Några garantier finns ändå inte, för det kan dyka upp någon senfärdig vandrare.
Passerade i dag Cahors, en större ort som är nästan halvvägs på den franska delen av vandringen, och där en del avslutar sin vandring.
Kanske finns det andra som börjar där.
Skrev tidigare i dag på instagram/fb att de större orterna ofta ligger i dalgångar med klättring nerför till dem och klättring uppför ut från dem.
Så var det också med Cahors.
Här är en bild före staden…
…och här efter den.
Ett par bilder inifrån staden. Bron Pont Valentré ledde ut från den.