Gula och gröna lyser träden utanför fönstret.
Det gula faller, ett löv i taget.
Det gröna består
…evighetens färg här på jorden
…liksom den blå evigheten i skyn.
VÅGA VERKLIGHETEN LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET
Tidlösa texter för icke-tänkare
…att läsa med hjärtat, inte med huvudet.
Försök inte förstå, låt det bara sjunka in. I lättsamhet och glädje.
En ny bok, MÖJLIGHETERNAS VÄG, med texter från FramStegen har utkommit i november 2019.
Från tidigare finns boken PÅ VANDRING TILL VÄRLDENS ÄNDE om en vandring genom Europa samt sidoboken VYER FRÅN VÄGEN med bilder från vandringen.
Klicka på bilden ovan och läs mer.
Där finns även uppgifter om de två andra böckerna baserade på texter från FramStegen HELT PERFEKT (2017) och DET BARA HÄNDER (2016).
Böckerna finns på bokhandlar och en del andra ställen men kan även beställas direkt från mig via e-post tom.sorhannus@gmail.com.
En blogg som utforskar, upplever, uttrycker, observerar…och delar.
Bloggen drivs av mig, Tom Sörhannus, en helt vanlig gränslös och tidlös individ som vandrar genom livet med kroppen på jorden och själen i universum.
M | T | O | T | F | L | S |
---|---|---|---|---|---|---|
« jan | ||||||
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Gula och gröna lyser träden utanför fönstret.
Det gula faller, ett löv i taget.
Det gröna består
…evighetens färg här på jorden
…liksom den blå evigheten i skyn.
Vit matta täcker marken
delvis även barken.
Trädens grenar tyngda är
när så mycket vitt de bär.
Snö i mängd kom
när julen stod i blom.
På tal om mina vänner träden i går.
Det var inte något jag bara skrev, utan träden och andra växter är rent bokstavligt våra vänner.
Utan dem skulle vi inte överleva. De är livsvikiga för att vi ska få syre, och det sker en ständig växelverkan mellan oss och växterna.
Men det handlar inte enbart om syret, utan också om sådant som psykiskt välbefinnande, möjligheten till stillhet, upplevelse av skönhet och mycket mera.
Läste för något år sedan om en grupp människor som testades för en rymdfärd, och de isolerades under en längre tid för att se hur de skulle klara stressen.
Det som de flesta i gruppen sa sig ha saknat mest då de ”släpptes ut” var växter.
En tysk Peter Wohlleben som arbetat som skogvaktare har nyligen gett ut en bok om att träden kommunicerar och tar hand om varandra.
Detsamma har tidigare visats om andra växter, och att de kan känna av sin omgivning och reagera på den.
Det här kan förresten var och en testa själv. Växterna är som oss människor, ge dem omvårdnad och kärlek och prata med dem så kommer de att må bra.
Är just nu i Celle men på väg vidare en bit till i dag. Kanske slutar dagen bland vännerna.
Vi får se.
Hade ett intressant ”samtal” med en äldre, lite lustig (på ett positivt sätt), kvinna på en pizzeria i går.
Hon pratade i form av korta kommentarer, och jag lyssnade och svarade då hon frågade något jag förstod.
Hon hade behov av att prata och det var okej för mig och det verkade också vara okej för henne att jag inte förstod allt hon sa.
Du hast ein zelt? Aber nicht in der wald gehen.
Du har ett tält? Men gå inte in i skogen, kommenterade hon vandringen.
Själv skulle hon bara våga gå till skogs i sällskap med en stor hund.
Men till skogs gick jag. Och där i går kväll kände jag mig riktigt hemma, omgiven av mina stora trygga vänner träden.
Jag behöver bara gå högst ett par hundra meter från vägen så ger träden mig skydd från insyn.
Dessutom håller de, som jag nämnt tidigare, tältet torrt. Det enda lilla minuset är att de begränsar ljusinflödet.
Finns det någon tryggare plats än skogen? Borta från alla människor. Det är där människorna är som det händer saker och ting.
Ofta är det omedvetet. Människan är en oberäknelig varelse, och gör fler misstag än något annat djur. Det har sina konsekvenser.
Även i övrigt är det vi ser som den bekanta världen den farligaste platsen, dels för att vi i bekanta miljöer är mindre skärpta än på obekanta ställen, och dels för att de allra flesta våldsbrott sker mellan människor som känner varandra.
Något som sällan uppmärksammas därför att det inte ger de stora rubrikerna.
För att ta ett annat exempel. Hundratals människor skadas eller dör i trafiken varje år. Ändå ger sig människor ut i den utan att reflektera.
Vägen är definitivt en farligare plats än skogen.
I själva verket är skogen kanske den tryggaste platsen av alla.
Den inkommande natten blir det dock inte skogen utan camping, tryggt på ett annat sätt med viss bekvämlighet nära till hands.
Campingen heter Am Örtzetal och ligger i Oldendorf, några kilometer från Hermannsburg. Örtze är förrrsten en å som rinner genom det här området.
Hur vidsträckt din kunskap än är, om du behåller ditt ego förblir du i okunskap.
– Mooji
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Visdomens hav är stort och oändligt, omfattar hela existensen.
Ändå är visdom inget stort och krångligt, utan snarare litet och enkelt. Det är att vara uppmärksam i vardagen och verkligheten.
Vi befinner oss alla, hela tiden, i visdomens hav. Frågan är bara om vi är medvetna om det eller inte. Livet pågår ständigt både omkring oss och inne i oss.
De citat som finns på den här bloggen är inte slumpmässigt valda, utan de är sådana citat som överensstämmer med min egen upplevelse av livet.
Och de egna texterna föds ur eller inspireras av just den upplevelsen det innebär att leva i visdomens hav.
Pure Line theme by Theme4Press • Powered by WordPress FramStegen Levnadskonst och lekfullhet