Nu håller forskare på att komma underfund med att det finns en kraft, en universell intelligens, som styr allt i existensen.
Att människor känner till den här kraften är i och för sig inget nytt, det har vi gjort i tusentals år. Det är till exempel den här kraften som Lao Tzu kallade Tao, Vägen, för 2 500 år sedan, och det är densamma kraften som alla religioner på ett eller annat sätt har som en central del.
En del religioner har senare personifierat kraften i form av en gud eller flera gudar.
Den här kraften är densamma som gud, men den existerar inte som en person, utan den är en kraft, en energi.
I princip spelar det ingen roll om människan teoretiskt kan bevisa att kraften finns, för det gör den inte mera verklig än den redan är, den har fungerat praktiskt i all evighet och kommer att fortsätta fungera praktiskt i all evighet.
Existensen är så pass omfattande att det som människan hittills kunnat bevisa endast är en pytteliten bråkdel, och det finns saker och ting vi aldrig kommer att kunna bevisa. Det är till och med bara en liten bråkdel av oss själva, av människan, vi känner till.
Det är inget som helst tvivel att den här kraften finns. Hur skulle allt kunna vara så perfekt utformat, från varje litet grässtrå till hela universum och existensen om det inte fanns en kraft bakom det?
Jag har själv upplevt den här kraften väldigt närvarande under mina vandringar, speciellt under Europavandringen då jag också på bloggen skrev om hur den ledde mig rätt dag efter dag.
Då kallade jag den en högre kraft, men det är ett begrepp som lätt kan missförstås, därför skriver jag här om den stora kraften.
Om vi talar om den högre kraften kan vi lätt få för oss att den existerar enbart där ute någonstans, i den högre rymden, eller i himlen, och den existerar där men den existerar också precis här mitt ibland oss.
Vi är en del av den här kraften, utan den skulle vi inte finnas till. Du och jag och allt annat levande på den här planeten ÄR den stora kraften, liksom naturligtvis allt som finns därute i rymden.
Det gäller allt vi kan se, men också allt vi inte kan se, vilket är det allra mesta, och det gäller allt människan kan bevisa, men också allt vi inte kan bevisa, vilket är det allra mesta.
Det är en helt fantastisk existens vi lever i, driven av en alldeles fantastisk kraft.
Det här överstiger mångfalt vad en människa kan förstå, därför att i allt det här är vi pytte-, pytte-, pyttesmå aspekter. I ett perspektiv av existensen är en människa inte ens som ett dammkorn på hela jorden.
Vi kommer knappast någonsin att kunna ta till oss och förstå omfattningen av allt det här på ett intellektuellt plan, därtill är det mänskliga intellektet för begränsat. Däremot kan vi på ett djupare plan bli medvetna om kraftens och alltets storhet.
Det är just den medvetenheten om kraften, och vår kontakt med den, som avgör hur vårt liv är.