Natt.
I tält.
Vaknar.
Det är mörkt.
Öppnar tältduken.
Ser stjärnorna fylla himlen.
Känner tillit.
Den stora anden vakar över oss.
Allt är som det ska vara.
VÅGA VERKLIGHETEN LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET
Tidlösa texter för icke-tänkare
…att läsa med hjärtat, inte med huvudet.
Försök inte förstå, låt det bara sjunka in. I lättsamhet och glädje.
En ny bok, MÖJLIGHETERNAS VÄG, med texter från FramStegen har utkommit i november 2019.
Från tidigare finns boken PÅ VANDRING TILL VÄRLDENS ÄNDE om en vandring genom Europa samt sidoboken VYER FRÅN VÄGEN med bilder från vandringen.
Klicka på bilden ovan och läs mer.
Där finns även uppgifter om de två andra böckerna baserade på texter från FramStegen HELT PERFEKT (2017) och DET BARA HÄNDER (2016).
Böckerna finns på bokhandlar och en del andra ställen men kan även beställas direkt från mig via e-post tom.sorhannus@gmail.com.
En blogg som utforskar, upplever, uttrycker, observerar…och delar.
Bloggen drivs av mig, Tom Sörhannus, en helt vanlig gränslös och tidlös individ som vandrar genom livet med kroppen på jorden och själen i universum.
M | T | O | T | F | L | S |
---|---|---|---|---|---|---|
« jan | ||||||
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Natt.
I tält.
Vaknar.
Det är mörkt.
Öppnar tältduken.
Ser stjärnorna fylla himlen.
Känner tillit.
Den stora anden vakar över oss.
Allt är som det ska vara.
Lånar dagens rubrik från titeln på pensionerade prästen Ole Holmbergs självbiografi, Varför! Därför?
Dels för att titeln är fyndig, och dels för att den ställer saker och ting på sin spets, bjuder på det oväntade. Frågan blir svaret och svaret blir frågan.
Ursprunget till denna text ligger i ett nyinköpt tält som nu står i trädgården. Ett tält med avsikten att sova i.
En närmast ofrånkomlig fråga om man säger att man ska sova i tält är; varför?
Om jag sover i min säng frågar ingen varför. Om jag går till ett arbete varje morgon frågar ingen varför.
Men om jag sover i tält i trädgården eller om jag beger mig ut på långvandring ställer folk frågan; varför?
Det är något som går emot det förväntade, och vi förväntas leva efter det förväntade.
Folk lever nästan hela sina liv genom vad de tror förväntas av dem.
Se och lyssna på människor i din omgivning, den stora majoriteten följer den stora majoriteten. Det är därför som majoriteten blir majoritet, inte för att den har rätt, utan för att det är den bekväma vägen.
Det är bekvämt att följa den allmänna opinionen, att leva efter färdiga normer, man behöver inte sätta sig själv i blöt, bara följa strömmen. Det här är något vi får lära oss ända från barnsben.
Du ska göra som andra gör, inte sticka ut. Och inte sticka upp. Du ska vara lydig och anpassa dig, vara en kloss i samhällsmaskineriet, förtränga den individuella begåvning du är född med.
Det ger också en trygghet. Det är tryggare att tillhöra massan än att stå ensam. För det handlar inte enbart om att stå ensam, utan ofta handlar det också om att få massan emot sig och den kan vara både grym och hänsynslös.
Men den här bekvämligheten och tryggheten kommer med en kostnad, en oerhört hög kostnad dessutom.
Den gör att vi aldrig finner vår egen väg i livet, och den gör att vi aldrig ens kommer i närheten av sanningen.
Vår sanna väg i livet går inte genom det förväntade, den går genom självkännedom och medvetenhet. I att finna och uttrycka vår originalitet. Vilket ofta kan ta sig uttryck i det oväntade. Och leda till frågan; varför?
Den frågan behöver inte ha ett svar eller så kan den vara svaret, och frågan i själva verket vara; därför?
Den som har klara svar lever inte livet, utan lever i det förflutna, därför att livet finns i det oväntade, inte i det förväntade.
Som att få för sig att sova i tält. Bara därför att…?
Det nya tältet är samma modell som vandringstältet. För att det fungerade bra, och för att det var relativt förmånligt.
För jag vet ju inte om det här med att sova i tält till vardags, så att säga, är något för mig. Man måste prova saker och ting för att få veta.
Att allt har sin tid är välkänt.
Det är kanske ur det perspektivet man ska se nätterna under vandringen.
Den första delen av vandringen med långa vandringsdagar, mycket skog och natur och sommarnätter var tältandets tid.
Nu verkar det vara jugendherbergens tid med fjärde natten på raken på ett sådant.
Den här gången i Speyer, med ett flygplansmuseum intill.
Hur det blir och utvecklas framöver visar sig då den tiden är inne.
Ser ni, nu är jag inne på nätterna igen. De dyker upp varje dag. Och det är klart, de avslutar ju varje dag så det är kanske naturligt att de gör sig påminda.
Det har varit vandring i dag också, och kilometermässigt blev det en ganska normal dag. Däremot var lutningen kartmässigt inte så brant, det vill säga det gick mera snett än brant neråt. Därför förflyttade jag mig inte så långt söderut under dagen.
Och utan två olika damer som dök upp vid två olika tillfällen och visade mig vägen vet jag inte var jag hamnat i dag.
Den sista biten av vandringen gick längs floden Rhein, och den kan bli en medvandrare även dagarna framöver.
Det har varit en blåsig dag och regnet har hela dagen legat och tryckt på, men det sparade sig tacksamt nog till i kväll innan det började strila ner ordentligt.
I kväll är jag för övrigt ensam i rummet, efter att vi var fem eller sex senaste natt. Har inte så noga koll för någon ramlade in mitt i natten.
Helt ensam är jag ändå inte i kväll, har sällskap av en fluga.
Och så ett par extra bilder som bonus. En nalle från det zoo som låg intill gårdagens jugendherberge i Heidelberg (det fanns fönster på zooet som vette ut mot gatan), och ett par ridande på en gris framför slottet i Schwetzingen.
Det blir inte särskilt mycket nattliv under den här vandringen. Å andra sidan har det inte blivit så mycket av det annars heller de senaste åren.
Nattliv finns det nog annars under vandringen. Vid tältnätterna kan jag ibland höra hur någon tassar kring tältet, eller hur det brakar i någon kvist i närheten.
Brukar undra vad det är för varelser som rör sig i natten, men är dels för trött för att orka stiga upp och kolla och dels är det nu så mörkt nattetid att jag ändå inte skulle se någonting.
Jag var förresten inställd på att det skulle bli en tältnatt i natt då jag nu i kväll försökte hitta ut ur Rödermark/Urberach, och det började närma sig skymningsdags.
Men plötsligt fanns det ett pensionat vid vägen, och eftersom jag var halvvilsen valde jag att kliva in och fick ett rum.
Det för vidare in på det ursprungliga spåret till en text om nattlivet. Nämligen det att jag allt oftare väljer att sova inomhus framom att sova i tältet.
Det är en bekvämlighetsfråga, och jag ställer mig ibland frågan var min bekvämlighetsgräns går.
Men man ska inte fundera för mycket över saker och ting, utan göra det som känns rätt och bäst.
Och ännu så länge har jag möjlighet att välja ett bekvämare alternativ, och är inte tvungen att sova ute varje natt.
Som jag skrivit tidigare låter jag varje dag avgöra hur det blir.
Ännu en annorlunda vandringsdag är till ända.
Skaffade en ny karta i går som utgår från cykelvägarna, och har i dag huvudsakligen följt den efter att jag lämnat Frankfurt via Offenbach.
Har annars Frankfurt som någon slags mätpunkt, och räknat att när jag är förbi den staden är det bara slutdelen av Tyskland kvar.
Det torde ta en dryg vecka, kanske 10 dagar eller så, innan jag träder in i Frankrike.
Det finns en bistro också här på pensionatet och jag var ner dit och tog en öl efter att jag installerat mig på rummet.
Där satt två män med likaså varsin öl. Så långt sträcker sig nattlivet här i Urberach en lördag kväll.
Kanske det skulle vara skäl att undersöka nattlivet också någon gång under vandringen.
Det är ju en lite speciell del av livet.
På grund av svag internetkontakt här i Neustadt in Hessen med omnejd, och därmed medföljande besvär med att ladda upp bilder till bloggen blir det ett annat inlägg än tänkt i dag.
Det betyder inte att det är mindre viktigt.
Vandringen har nu pågått i ungefär två och en halv månad, med ständigt skiftande omgivningar och nattplatser och annat.
Vad gör man för att inte allt bara ska bli flyktigt, och flyta förbi? Vilken är den fasta punkten i vandringen?
Det är jag själv och den närvarande stunden. Försöker så ofta jag kommer ihåg att återvända till mig själv där jag är.
Tankarna flyger ju iväg av sig själva till alla möjliga platser och händelser, så vi behöver påminna oss själva om att komma tillbaka dit där vi är.
Oss själva och den här stunden är något vi alltid har med oss. Det är den enda fasta punkten i våra liv, oavsett om vi vandrar eller gör något annat.
Det är vägen som är målet har jag uttryckt, och det är då inte bara vägen jag vandrar utan framförallt den inre vägen.
Och den går just genom mig själv i varje stund.
Neustadt in Hessen är alltså kvällens destination, eller rättare sagt en skog utanför staden.
Det är tält som gäller igen, nu i skogen. Kvällarna och nätterna börjar bli lite kyliga så det är sådär halvtveksamt att sova i tältet, men åtminstone i natt blir det tält.
Som det står på kampanjsidan så är det här ingen asketisk vandring, så att jag på något vis måste offra mig, utan jag kan välja bekvämare alternativ om det finns möjlighet.
Det avgör jag från dag till dag.
Håller jag på att tappa nöjet? Nej, inte alls. Snarare stärks det hela tiden.
Orsaken till frågan är att jag leker med ortnamnet Tappernöje, en ort där jag tog en matpaus här på eftermiddagen.
Där fanns en camping, men jag beslöt mig för att fortsätta en bit till ännu.
Har 14-15 kilometer kvar till Vordingborg, sista utposten på Själland. Har inte beslutat ännu om jag går ända dit i dag eller stannar tidigare. Troligen det senare.
Beror också på vädret för dagens regnskur har ännu inte kommit.
Från Vordingborg blir det Storströmsbron över till Lolland.
Hur det än blir i kväll blir det sannolikt camping 2-3 följande nätter.
Den där känslan då man ser en skylt som den här…
…och tänker; där var jag ju nyss. Då inser man att det går framåt.
Ganka långt så i dag, och ändå har jag också hunnit ha en tälttorkarpaus i en solig skogsglänta.
Tältet var ganska blött efter en natt och en kväll med regn, men det torkar snabbt i solen.
En saloon hörde också till dagens sevärdheter, dock bara från utsidan.
Den första delen av vandringen närmar sig sista steget. Är just nu i Reso (Raisio), och hade tänkt ta båten från Åbo till Stockholm i kväll, men det blir mångdubbelt billigare att vänta till morgonavgången i morgon så det får bli så.
Det betyder att jag kommer att spendera morgondagen på båten, vilket först kändes lite bortkastat men när tanken slagit rot känns det ändå helt okej. Man får göra det bästa av varje situation.
Planen är att stanna (hos släkt) i Stockholm till tisdag morgon och sedan fortsätta vandringen genom Sverige.
En snabb överräkning ger vid handen att jag tillbringat 11 nätter i tält så här långt (= alla nätter). Känns inte alls som jag skulle varit så länge på väg.
Här är några bilder från vandringen så här långt.
Vandringen är i gång och jag har redan varit en dryg vecka på väg.
Det har varit lugnt och tyst här på FramStegen hittills, och det beror på att jag haft mycket begränsad möjlighet till internet så här långt. Men jag tar ingen stress för det, finns det inte möjlighet så finns det inte. Jag uppdaterar bloggen då läge finns.
Lugnt och tyst har det till stora delar också varit på vägen. Den första etappen, längs den finländska västkusten, går genom ganska glest befolkade områden.
De första dagarna har gått bra men lite tvärtemot vad jag tänkt, såtillvida att etapperna blivit längre än jag planerade. Det här till en de beroende på omständigheterna, eftersom det är långt mellan orterna och jag behöver tanka mitt förråd varje dag.
Nu har jag i alla fall beslutat att lugna ner takten, och tog därför en vandringsfri dag i dag (eller i varje fall med kortare etapp, cirka 5 kilometer blev det ändå). Det här för att låta kroppen få vila och återhämtning.
Har tillbringat dagen på Pyhäranta camping, och räknar med att det är cirka tre dagars vandring kvar till Åbo, därifrån jag tar färjan till Stockholm.
Alla nätter har så här långt tillbringats i tält, mestadels fritt i naturen. En natt spenderades på campingen i Raumo och i natt blir alltså andra campingnatten.
Det är ett riktigt skönt sätt att tillbringa nätterna då man är inställd på det.
De här dagarna har gett en del intryck och insikter, vilka säkert kommer fram i kommande inlägg.
Tillbaka i teknologivärlden igen. Tänkte skriva i den civiliserade världen, men det är väl nog mera civiliserat att prata direkt med sin granne än via facebook 🙂
I alla fall har jag i dag nått Tyskland och påbörjat nästa etapp på vandringen. Sverige och Danmark tog exakt en månad att avverka.
Låt oss ändå börja med att en tillbakablick på gårdagen eftersom jag saknade uppdateringsmöjlighet då.
Det var egentligen riktigt skönt.
Gårdagen var en lugnare dag med drygt 20 kilometers vandring till Rödby, som jag nådde i god tid på dagen.
Resten av dagen gick mest åt till att slappna av. Det är sällan sådana tillfällen ges. Det är nästan alltid något som ska fixas på kvällarna, bloggen uppdateras, kläder tvättas, något ätbart handlas och så vidare.I går slappade jag nästan bara.
Dagen avslutades i tält på Rödby camping. Det betydde att fyra av fem nätter under vandringen i Danmark tillbringades i tält. De två sista nätterna var det i alla fall både uppehåll och varmt.
Det är som jag skrivit tidigare helt okej att sova i tält, men ofrånkomligen är det också så att det blir mindre sömn då. Vilket i sin tur direkt inverkar på vandringen följande dag.
Över till den här dagen. Inledningen av den var faktiskt en av de mest spännande hittills. För jag hade ingen aning om vad som väntade mig i Tyskland, eller hur det ser ut här i norra delen av landet.
Jag var i och för sig här också för tre år sedan, men åkte då tåg så jag tänkte inte så mycket på vad som finns här.
Dagen inleddes med sex kilometers vandring till Rödbyhavn, som är ett helt samhälle i sig självt, och färjan till Puttgarden. Det avgår turer från Rödby till Puttgarden varje halvtimme, och resan tar 45 minuter i anspråk.
Puttgarden ligger på ön Fehmarn, och det enda jag visste var att det finns en huvudort på ön, och en bro över till fastlandet.
Det visade sig vara sex kilometer till Burg, som huvudorten heter. En riktigt trevlig stad med många uteserveringar.
Natten tillbringar jag på stadens vandrarhem. Det är lite skillnad mot de vandrarhem jag tidigare varit på. Här ingår till exempel både frukost och sänglinnen (vilka man måste hyra på en del vandrarhem som inte tillåter sovsäck i både Sverige och Danmark) i priset, vilket är ungefär som ett medelpris i Sverige.
Dessutom har man en kaffeautomat här. Tacksamt så man får koffeinbehovet fyllt.
Å andra sidan delar jag rum med sex eller sju andra personer 🙂
Nu blir det också att plocka fram de rostade kunskaperna i tyska, för här nere på kontinenten är engelska inget världsspråk.
Har redan fått prova på det och handlat både kort till telefonen och till att surfa med på tyska.
Om det sedan var en bra affär är en annan fråga för jag är nog inte helt säker på hur de här korten fungerar. Fast det lär visa sig 🙂
Kanske bäst i alla fall att förvarna för att det kan bli fler dagar utan uppdatering här på bloggen.
Det är bara att ta en dag i taget.
Äntligen! Efter fyra veckors vandring har jag träffat mina första vandrande kollegor. På vägen in mot dagens slutmål, Skillingaryd, träffade jag på de glada gossarna Peter, Erik och Stefan. De är på vandring från Jönköping till Malmö, och har klokt nog packat all sin utrustning på en kärra som de turas om att skjuta. I 12 dagar ska de vara på väg, och de bor i tält som de spänner upp där det passar. De började redan planera att deras nästa mål kunde vara Gibraltar 🙂
En daglig fundering under vandringen är övernattningen. På sistone har jag spenderat de flesta nätter på vandrarhem, och även om det kostar någon krona mera än en tältplats på en camping känns det lite bekvämare.
Man har i alla fall tak över huvudet, och en säng att sova i. Det är inget fel att sova i tält heller, men med det varierande väder som rått de senaste dagarna vet man aldrig om det blir regn eller uppehåll. I dag har solen lyst större delen av dagen, med avbrott för tre korta regnskurar. Den sista ändå sedan jag kommit till Skillingaryd.
Senaste natt tillbringade jag i tältet på Lovsjöbadens camping. En hälsning till Stefan och Marie, som driver campingen, och tack för en god och personlig service. Campingen ligger förresten snarare i Hyltena än i Lovsjö om jag förstår det rätt.
Något regn föll inte i natt, men däremot är nätterna väldigt fuktiga och tältet dryper av svett på morgnarna.
Ett alternativ jag också provat några nätter är att som de tre killarna i dag slå upp tältet fritt var som helst. Det har varit helt okej det med, men känns ändå lite bökigare. Det kan ta rätt lång tid ibland att hitta ett bra ställe.
Fast det är klart, med en begränsad budget är det ekonomiskt sett ett lockande alternativ.
Kan inte låta bli att dra på munnen då jag ser på bilden av mitt tält och grannarnas i går. Mitt ser så litet ut. Det är ett tvåpersoners tält, men är man två i det ska man nog inte ha med någon utrustning. Och helst vara nykär 🙂 För en ensam vandrare passar det ändå bra.
Ännu om gårdagen. En bit innan Lovsjö och Hyltena ligger Barnarp. Där finns en pizzeria och en stripteaseklubb. Bara ifall någon ville veta 🙂
I natt? Då har jag tak över huvudet igen, på Skillingaryds bed&breakfast. Det är lite över min budget, men ibland får man ta sådant. Alternativet Vaggeryds camping kom för fort på, och tälta i det fria kändes uteslutet.
Vad ska vi fira i dag då? Jo, idag tycker jag vi ska fira er läsare. På två dygn har över 400 personer anmält sig till promenadutmaningen på facebook!! (man måste tydligen vara medlem i facebook för att se utmaningen, men delta kan man göra ändå)
Startade ett evenemang på Facebook i går genom att utmana folk att promenera minst en kilometer nu på fredag, då det gått en månad sedan jag startade vandringen. Uppslutningen under det första dygnet överskred alla mina förväntningar. Så väntar med tillförsikt på fredagen nu 🙂
Med ett enkelt konstaterande kan jag säga att jag nog är en ganska unik filur längs de svenska vägarna denna sommar. I alla fall har jag så här långt inte stött på någon annan vandrare. Cyklister däremot finns det en del av. Ett gäng lär vara på väg från Haparanda till Smygehuk. Den enas farfar gjorde den resan för många år sedan, och nu gör det här gänget om den.
Fast det finns andra som tar sig fram på sina egna sätt. För någon dag sedan fick jag mig berättat att det finns en man som åker på småvägar genom Sverige på enhjuling.
Man kan ju undra vad folk tänker när de möter en vandrare längs vägen. Ibland ler någon glatt, ibland vinkar en hand, ibland hälsar någon med ett hej och ibland frågar någon till och med varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men för det mesta reagerar de inte alls.
Och det är väl helt naturligt, för jag frågar ju inte dem heller vad de håller på med. Vilket i och för sig också är naturligt i och med att många av dem jag möter sitter i bil.
I dag mötte jag en postutkörare. Jag hade tagit paus vid en infart till en mindre väg då han svängde in och stannade. Har han kanske post till mig hann jag tänka? Någon beundrare som skickat brev 🙂 Det hade han inte, men han var nyfiken på min vandring. Fast så hade han ett jobb att sköta så det blev en kort pratstund, men ändå ett trevligt inslag i dagen.
Lovsjöbadens camping, en bit söder om Jönköping, fick sin första vandrande gäst i dag. Ni kan ju gissa vem det var. Så det kan vi fira i dag 🙂
Det här är i och för sig bara andra året campingen har öppet, men de verkar ha kommit bra igång för det är en hel del gäster här.
I natt blir det alltså tält. Det är nästan en vecka sedan senast.
I morse var förresten första morgonen jag startat i regn. Det föll ett lätt regn hela förmiddagen, vilket sedan upphörde på eftermiddagen då solen ibland tittat fram.
Till sist ännu några ord om dam-VM i fotboll. Jag var ju inne på det för någon dag sedan. Det blev Japan som tog hem det efter att ha vunnit över USA på straffar. Överraskande? Egentligen inte. De asiatiska länderna är på frammarsch på många områden, så även inom fotbollen och vi lär se många fler asiatiska medaljer i framtiden. Sverige knep förresten bronset genom att vinna över Frankrike.
Den sista morgonen innan avfärden.
Jag sov i tältet på gården i natt. Sov är kanske att ta i. Jag slumrade några små stunder. Att bli bekväm med att sova i tält tar sin tid.
När solen gick upp, sådär vid fyrasnåret, började fåglarna sin morgonkonsert.
Jag ville njuta, men mitt sömniga jag var ogint.
Hur vidsträckt din kunskap än är, om du behåller ditt ego förblir du i okunskap.
– Mooji
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Visdomens hav är stort och oändligt, omfattar hela existensen.
Ändå är visdom inget stort och krångligt, utan snarare litet och enkelt. Det är att vara uppmärksam i vardagen och verkligheten.
Vi befinner oss alla, hela tiden, i visdomens hav. Frågan är bara om vi är medvetna om det eller inte. Livet pågår ständigt både omkring oss och inne i oss.
De citat som finns på den här bloggen är inte slumpmässigt valda, utan de är sådana citat som överensstämmer med min egen upplevelse av livet.
Och de egna texterna föds ur eller inspireras av just den upplevelsen det innebär att leva i visdomens hav.
Pure Line theme by Theme4Press • Powered by WordPress FramStegen Levnadskonst och lekfullhet