Vi lever i en förunderlig verklighet.
Det finns under överallt om vi bara ser dem.
Se på taket i det rum du befinner dig i. Kan du se det förunderliga i det?
Här i det rum där jag sitter är taket av panel.
Jag ser på taket, och ser de händer och kroppar som lagt ner sin tid och sin händighet i att sätta taket på plats.
Men inte nog med det, för innan dess har någon hyvlat till och behandlat bräderna för att de ska gå att göra en takpanel av dem.
Och innan dess har någon transporterat virket till bräderna från skogen och till brädgården.
Och innan dess har någon huggit ner träd i skogen.
Och innan dess har träden växt i många, många år.
Och innan dess har ett frö grott och blivit en planta, som växt upp till ett vuxet träd.
Så när jag nu ser upp i taket ser jag ett litet, litet frö.
Det var där allt började.
Eller?
För det lilla, lilla fröet måste också ha kommit någonstans ifrån.
Kanske från det eviga livet.
Så visst är ett tak förunderligt. Och det gäller allt som finns, om vi bara ser på det med lite mer genomträngande ögon. Då kan vi se att allt är förunderligt.
Under över alla under.