För någon dag sedan;
Människan tror sig vara den högst stående varelsen här på jorden.
Men jämfört med andra djur är människan en ganska svag varelse.
Hon är inte det fysiskt starkaste djuret,
hon är inte det snabbaste djuret,
hon är varken det djur som hoppar högst eller längst,
och hon är inte heller det uthålligaste djuret.
Även mentalt är människan en svag varelse, inget annat djur skapar så många problem och så mycket ångest åt sig och inget annat djur har ett sådant splittrat psyke.
Människan är alltså en ganska medioker varelse. I alla fall fysiskt sett, och det mentala är en del av det fysiska. Det är välkänt i dag att kropp och psyke utgör en enhet.
Och alla dessa smådjur som skrämmer människor. En fästing gör människor livrädda, en mygga gör dem halvgalna och ännu mindre varelser, virus och bakterier, kan bryta ner dem.
Ute i det vilda, med enbart vår fysiska uppenbarelse har vi människor inte alls någon stark ställning.
Det är vår förmåga att tillverka vapen som har gjort att vi med större och mindre grad av tvång och våld kunnat nå en stark ställning i djurriket.
Det som framförallt skiljer människan från de övriga djuren är förmågan att nå en ökad medvetenhet, men den sätter inte människan på en piedestal, det är det bara omedvetenheten som gör och i den lever de allra flesta av oss den mesta tiden.
Ju mera medvetna vi människor blir desto tydligare framträder det att det inte finns något högre och lägre i livet.
Högre och lägre finns enbart i människans tankevärld.
I verkligheten finns bara unikhet.