Så här i förra texten;
Världen kan styra över oss bara så länge vi tillåter det. Den har ingen makt i sig själv, därför att den i grunden är en illusion.
Vi får alltid höra hur mycket det händer i världen, och javisst, det är liksom det vi får höra om, det som händer, inte om det odramatiska; men vad händer här där vi är?
Hur mycket drama är det här, annat än det som pågår i vårt huvud? Alltså på riktigt.
Men vi är inte förankrade i oss själva, och därför låter vi oss dras med i alla världens dramer. Det ger ett innehåll till vår annars ganska händelselösa, rutinmässiga, tillvaro.
Vad är det här vi kallar världen egentligen?
Är det inte bara tankar och idéer formade i våra huvuden? Nationer, politik, religion, kulturer och så vidare, inga av dessa existerar naturligt av sig själva, utan alla är påfund av människan. De har alla sin grund i våra tankar och idéer, inte i verkligheten.
Vi ser dem som verkliga bara för att nästan alla gör det, inte för att de faktiskt är det.
Det betyder ändå inte att vi ska förkasta eller bekämpa dem, men vi kan se dem för vad de är och inte binda oss vid dem.
De är alla föränderliga fenomen, och att förankra sig i dem ger ett flyktigt liv.
Världen är inne i en stor omvandling för närvarande, men det betyder inte att illusionerna kommer att försvinna, på sin höjd kommer de gamla illusionerna att ersättas av nya.
För så länge vi försöker förankra oss i världen kommer vi att leva i illusioner och driva fritt, därför att världen är flyktig och har inget verkligt att förankra sig i. Det är först när vi förankrar oss i verkligheten, i oss själva, vi kan nå bortom illusionerna och se saker och ting som de är.
Det är då vi kan möta världen på ett sätt som är rätt och riktigt för oss, inte som andra förväntar sig.
För det är klart, vi måste leva i världen, såvida vi inte flyr till någon öde ö eller grotta, men vi behöver inte låta världen och dess händelser styra vårt liv.
Vi har all makt i våra egna händer, om vi bara förstår vad verklig makt innebär, att vara förankrad i sig själv här och nu, och inte låta sig dras med i en ständigt föränderlig värld.
Det här skrivet bara som en påminnelse ifall du någon dag blir trött på världen och dess dramer; släpp den och låt den vara i fred, gå ut i naturen, i skogen eller till sjön eller gå någonstans där du får vara i fred i ensamhet;
känn verkligheten.
Världen kommer att finnas kvar där om och när du väljer att återvända till den.
Du kommer att återvända starkare, och vad världen behöver är starka människor som vågar utmana illusionerna.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för verkliga delningar från världen.