Ibland går det galet. Som i går när jag blandade ihop två vandrarhem med den påföljden att när jag nådde Ljungby och skulle kolla upp var exakt vandrarhemmet jag bokat plats på låg.
– Går du? Du har ungefär 13 kilometer kvar…fast min man kan möta dig med bil om du vill, sa kvinnan jag pratade med på telefon.
Klockan var då halv sju på kvällen och jag hade gått drygt 40 kilometer och det regnade och höll upp om vartannat.
– Njaa. Okej, låt gå för det då.
Det var egentligen inget svårt beslut. Det blev alltså en liten bit med bil i går. Jag sparade in ganska exakt 10 kilometer på det, men å andra sidan har jag säkert det dubbla till godo på extra gående från tidigare så det är ingen katastrof.
Det är ju egentligen härligt med misstag, för det är de som gör oss till människor. Tänk om man levde ett liv i ständig rädsla för att göra misstag. Det skulle vara en omänsklig tillvaro.
Dessutom är misstagen lärorika. Jag lärde mig i går att det gäller att kolla vilket vandrarhem man bokar plats på, och var det ligger 🙂
Med facit i hand visade det sig ändå att det här misstaget var helt perfekt. För servicen på den gamla prästgården i Södra Ljunga var till all belåtenhet. Thomas, som mannen heter, mötte mig som sagt var med bil, och frun Berit fixade, mot en liten extra slant, en bricka med ätbart som räckte både i går kväll, i morse och ännu till en liten matsäck. Dessutom bjöd de på en del nyttig information.
Att det sedan inte gick att få kontakt med internet där ute på landsbygden var också helt i sin ordning. Det betydde att jag i stället kunde ägna tid åt annat, som att tvätta upp innehållet i min garderob.
Så egentligen blev det som verkade så galet till slut helt perfekt.
Misstag kan också skyllas på brist på disciplin. Ibland frågar jag mig om jag sätter för mycket tid på vandrandet, och för lite på att njuta av upplevelsen. Det måste finnas en balans mellan disciplinen och njutningen.
Disciplinen är den som ska föra mig framåt, och njutningen den som ska göra att vandringen ger mig något. Även om jag har ett mål för dagen bör det finnas utrymme också för det spontana. Att helt enkelt bara stanna upp och njuta av tillvaron, eller att stanna till på något trevligt café och slå sig till ro en stund. Det gäller för övrigt oavsett vad man håller på med.
Som ett ödets sammanträffande passerade jag i går morse ett hus med texten Njut varje minut. Det här är något som vi allför ofta glömmer bort. Livet pågår här och nu, och den här stunden kommer aldrig igen. Alla de stunder vi inte tar vara på går för evigt förlorade.
Ta till vara och njut av den här stunden. Det är en konst det med, och kan kräva en del övning. Men ju oftare du övar desto bättre blir du på det.
Några ord om vandrarhemmen. I Mjölby och Ödeshög var dessa inhysta i hembygdsgården på respektive ort, i går i Södra Ljunga låg det i en gammal prästgård, i dag i Strömsnäsbruk har det ett mera modernt stuk. Alla har de sin egen charm.
Efter gårdagens långa vandring trodde jag det skulle bli en tung dag i dag, men det blev den kanske lättaste hittills. Vandringen gick nästan av sig själv och tog mig till Strömsnäsbruk, som ligger invid ån Lagan.
Eftersom det inte blev någon uppdatering i går får vi fira två saker i dag. Då vill jag fira en månad på vandring, för det har i dag gått en månad sedan jag startade vandringen. Och för det andra kan vi fira att 650 personer i dag promenerat minst en kilometer i promenadutmaningen. Till detta kan läggas en hel del som deltagit utanför Facebook. Grattis till er alla!