Kom ihåg att lyssna till kroppen är det jag blivit påmind om i dag.
Har haft ont i vänster skenben ett par dagar.
Och det var faktiskt så att jag i går kväll och ännu i morse var inne på att behöva avbryta vandringen.
Det här sedan jag forskat lite på nätet och kommit fram till att det kunde vara en stressfaktur.
Så illa ska det ändå inte vara efter att jag konsulterat en bekant som kan kroppen.
Det torde röra sig om ”enbart” överansträngning och ska gå över med massage och vila.
På grund av benet valde jag hur som helst att ta tåget från Mölln till Lauenburg i dag (40 km), och tog in på camping Bullerby tre kilometer utanför staden.
Senaste natt var den första på över en månad jag tillbringade i en säng under tak, på jugendherberget i Mölln. Tänkte stanna en natt till där men det fanns inte rum.
Även om det onda skenbenet inte är så allvarligt som jag ett tag trodde är det en tydlig signal från kroppen om att lyssna till den.
Den är trots allt det verktyg som ska ta mig genom vandringen.
Kanske har jag haft lite mera skavanker på kroppen den här vandringen än förra, och det är i sådana fall helt naturligt.
Den mänskliga kroppen blir ofrånkomligen äldre och skörare. Det är naturens gång.
Visst kan vi i viss mån bromsa den utvecklingen genom att lyssna till kroppen och hålla den i skick men ändå åldras den och har en begränsad hållbarhetstid.
Det är precis som det ska vara.
Så de närmaste dagarna får gå i ett lugnt tempo.