En av avsikterna med det jag skriver är att dra undan alla falska grunder människor står på
…och få dem att inse att den enda sanna grunden finns hos en själv.
Det handlar inte om att försöka övertyga någon, utan jag bara beskriver vad jag ser. Och jag förväntar mig inte att någon ska se detsamma, utan man kan helt förkasta det om man vill
…det spelar ingen som helst roll, livet visar mig vad det visar mig, och det har gett mig den här plattformen just nu att uttrycka det på och då gör jag det.
Som jag skrev för en tid sedan så skriver jag allt av kärlek, och kärlek är inte att alltid stryka medhårs
…ibland måste vi våga angripa odjuret för att befria skönheten, eller angripa okunskapen för att befria visdomen, det gäller såväl i världen som hos oss själva.
Och det är från oss själva allt utgår.
Har vi inte tillit till oss själva, våra insikter och vårt omdöme om vad som är sant och rätt har vi ingenting, då står vi fullkomligt nakna och utsatta.
Vi har getts det här omdömet av en större kraft, vi kan till och med kalla det gudomligt
…och att vi inte litar på det och att ingen talar om det betyder inte att det inte är den starkaste kraft vi har, för det är det.
Det är den enda sanna kraft, grund, vi har att lita på och stå på när det verkligen gäller.
För när saker och ting kommer fram ur det som händer just nu i världen kommer mattan att dras undan fötterna på alla som satt sin tillit i händerna på den offentliga makten och dess anförvanter. Det kommer att bli en chockvåg världen aldrig skådat.
Och jo jag vet att när jag skriver så, då vill många ha klara svar, ha bevis, men ingen blir hjälpt av att jag serverar svaren, det är bara ren bekvämlighet, att slippa själv ta reda på.
Och jo jag vet också att säga så är som att kasta ut någon i en liten eka i hård sjögång, men man måste ha tilliten till att själv finna svaren, liksom Jesus tämjde stormen när han satt i en båt med sina lärjungar.
Varför tror människor inte att de också kan stilla de stormar de hamnar i?
Faktum är att ingen annan än vi själva kan stilla stormarna i vårt liv.
Det kan vi precis som Jesus göra genom att sätta vår tillit till en högre kraft, oavsett om vi sedan kallar den Fader, Gud, Allah, Shiva, den universella intelligensen eller vad som helst. De är alla uttryck för samma kraft, och det är inte namnet som är det viktiga, utan styrkan i tilliten.
Vi har alla tillgång till den här kraften, den är inte förunnad endast ett fåtal, utan finns inom var och en av oss, det är bara vår tillit som oftast är för svag
…och det handlar inte om religion, utan om verkligheten.
Vi har alla en medfödd guide, kompass, som visar oss vad som är sant och rätt, men vi har aldrig gjorts medvetna om den, och har den därför inte kalibrerad.
När man lärt sig att lita till sitt eget omdöme finns det knappast någon större trygghet i livet
…en trygghet som ger ett stort lugn.
Då har man en stadig grund att stå på, och behöver inte tro det ena eller det andra, utan har en inre vetskap.
Det betyder inte att man alltid direkt kan avgöra om något är sant eller falskt, men man kan släppa taget om det ifall det är oklart och låta det ligga så länge. Om det är meningen klarnar det senare.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar på både världslig och gudomlig grund.