Det går att få vuxna människor att göra nästan vad som helst.
Massan följer massans gång.
Speciellt om det handlar om ren meningslöshet.
Som att följa dokusåpor på TV eller som i det här fallet, att ställa om klockan två gånger per år. Jag trodde inte jag skulle sätta min energi på att skriva om det här, men det öppnade upp ett spår till den mänskliga dårskapen och den är viktig att undersöka för att lära känna oss själva.
Alltså fatta.
Någon knäppgök kommer på att det nog vore en bra idé att vi ska ställa om klockan då det blir vår och sedan ställa om den igen då det blir höst.
Och den här knäppgöken får så gott som hela världen att följa.
Är det inte fantastiskt?
Och samtidigt väldigt skrämmande, hur lätt det är att få människor att följa en idé. Vuxna människor, för det är sådana det i första hand handlar om här.
Varför ska vi då ändra klocktiden?
Jo, för att få längre och ljusare sommarkvällar. Det gör ändå inte att dygnet får fler timmar, utan det som förlängs på ett ställe måste förkortas på ett annat ställe.
I praktiken betyder det att vi får kortare sommarmorgnar.
Och vilken är den underbaraste tiden på hela året? Är inte det sommarmorgnarna?
Med dagg i gräset, fågelsång i träden och magi i luften.
Den nya dagens födelse och fräschhet.
Den tidiga sommarmorgonen är en ren ungdomskälla.
Från det här låter vi oss lockas bort för att någon knäppgök kommit på att vi ska ställa om klockan. Och vi lyder och följer.
Hur länge?
(Här följer en kort andningspaus för det kom lite till som också vill vara med, det kunde bli en egen text i morgon, men morgondagen är ett så osäkert kort att det får följa med i dag)
Överhuvudtaget är hela det här med att vi följer klocktid rent nonsens.
Det är konsekvensen av att människan kom på att hon ska dela in tiden och därmed livet i fack, i stället för att se det som en odelbar helhet.
En stor orsak till det här var att arbetslivet i stället för det verkliga livet blev det som människans tillvaro började kretsa kring och fortfarande kretsar kring.
Resultatet är att vi blivit förslavade.
Som jag påpekat så många gånger är vi människor varelser ur naturen, liksom vilket annat djur som helst.
Det betyder att det naturliga för oss är att följa naturens, inklusive och kanske framförallt vår egen kropps, rytm.
Det kan verka som en utopi att vi ska återfinna och leva efter det som är naturligt för oss, i stället för att leva som slavar under klockor, beslutsfattare och arbetsmarknad, men om det som är naturligt för oss upplevs som en utopi måste vi fråga oss vilken verklighet vi egentligen lever i.
Förr eller senare måste vi ändra riktning, och försöka återfinna och leva det naturliga. Det är ofrånkomligt.
Därför att längst inne i varje människa brinner en längtan efter frihet, frihet från att följa klockor och knäppgökar och andra konstigheter, men framförallt en frihet till vår naturlighet.