Så flyktig denna vår tillvaro.
Allt det vi ser, allt det vi upplever, ett kort ögonblick, sedan över.
Gryningen väcker oss till en ny dag, som strax förbyts i skymning och natt
…följt av en ny gryning.
Så följer dygn på dygn.
Födelse, några år på jorden
…död.
Ett människoliv är lika flyktigt som en dagsländas, det bara varar några ögonblick längre i evighetens eviga lek.
Så flyktigt, så flyktigt, så flyktigt.
Men vem är det som är medveten om och ser denna flyktighet? Är den också flyktig?