Krig och kollapser i världen, falskhet och fejk
…sådana ämnen dyker upp här på Framstegen.
Men det är inte skrivet med någon bitterhet, eller rädsla
…i grunden finns snarare humor och harmoni.
Jag må låta mig provoceras en del av den falskhet som florerar i det offentliga rummet, men jag är inte förbannad på världen, eller på någon överhuvudtaget
…jag känner en stor samhörighet med den här Jorden vi bor på, och jag har rest (och vandrat) runt till många olika platser och träffat många underbara människor, och sett att människor är människor var man än befinner sig
…vi är alla olika, men det kan vara större skillnad mellan två grannar än mellan två människor från olika håll i världen, och i grunden är vi alla uttryck för en och samma kraft.
Varför låta ilska härska över en, det är en destruktiv kraft.
Visst, man skulle kunna vara förbannad på mycket av det som händer och sker
…låta världen dränka en i ilska
…men det hjälper ingen.
Det finns redan alldeles för mycket ilska och rädsla i världen, det är egenskaper som gör en underkastad, som gör en lätt att manipulera, de är uttryck för något sjukt
…humor och harmoni är verktyg som håller en sansad i en galen värld, verktyg som ger en frihet, framförallt själslig frihet, vilken är den högsta friheten, de är uttryck för det friska.
Hur kan man tala om humor i en konfliktfylld värld?
Svaret är en motfråga; Hur kan man överleva i en galen värld utan humor?
Humor är ett av de bästa verktygen i svåra situationer
…och humor är inte det meningslösa och intelligensbefriade trams som fyller dagens tv-shower och dylikt, humor är ett av de djupaste sätten att se och förstå världen och verkligheten
…och inte minst att förstå sig själv, grunden för all förståelse.
Humor är inte i första hand att kunna dra en vits
…det är snarare en inställning till livet, och det är ur en harmonisk inställning som sann humor föds.
Bara det vi känner väl kan vi se på med sann humor
…men dagens människa känner inte livet, känner inte ens sig själv.
Vi lever, i västvärlden framförallt, i någon slags romantiserad verklighet, i en form av skyddad verkstad där vi förväntar oss att bli omhändertagna, av sådant som stat och myndigheter
…och vi blir aldrig mogna, och vi lär aldrig känna döden, och kan därför heller inte känna livet, och vi lever därför i rädsla.
Döden är lika naturlig som födseln, de är två ändar av en och samma tråd.
Livet är en evig lek med födelse och död, det sker hela tiden, även om vi inte är medvetna om det, celler i vår kropp föds och dör ständigt, och vi har det ständigt omkring oss i naturen, födelse och död
…ja, till och med dag och natt och årstiderna kan ses som en form av det här eviga spelet
…men vi är så självcentrerade, vårt ego är så koncentrerat enbart på den egna kroppsliga upplevelsen, och vi tror att allt tar slut när kroppens funktioner upphör.
Den kroppsliga döden är inte ett slut på livet, bara på en form av livet, livskraften lämnar det fysiska, men livet i sig självt dör inte, det fortsätter i en annan form
…även om ingen har det exakta svaret på hur det går till.
Det är klart att döden är en upplevelse av sorg, men vi bör vara medvetna om att ingenting vi kan se och uppleva är för evigt, inte ens vi själva i vår kroppsliga form, vi är här nu, men vi vet ingenting om morgondagen
…och det är först när vi kan acceptera döden vi verkligen kan uppskatta allt det levande vi har i vårt liv.
Är inte förresten det här med glädje och sorg i samband med födelse och död i själva verket bara något för omgivningen?
När ett barn föds är föräldrarna glada, men för barnet självt är det en chock att komma till den här för barnet fullkomligt okända världen, och det kommer ut med skrik och gråt
…och när någon dör är det omgivningen som sörjer, den döda själv upplever frid bortom den världsliga turbulensen.
På tal om den världsliga turbulensen och det som händer i världen
…det är i stort sett allt baserat på att människor inte kan släppa sådant som varit, inte kan förlåta och gå vidare
…och man är så identifierad med sin yttre omgivning att man ständigt bär med sig historiska oförrätter, oavsett om det handlar om länder och folkslag eller enskilda människors konflikter med släkt eller grannar
…man väljer hämnd framom harmoni, och lever därför i ständig konflikt och oro.
Tacka tusan för att världen är turbulent.
Och just nu är turbulensen till och med större än vanligt, för att världen är i en stor omvandling
…det är skrämmande för den som satt sin tillit till det världsliga, och lever med allvar och rädsla som grund
…men snarare spännande för den som satt sin tillit till livet och den inre styrkan, och lever med humor och harmoni som grund, för det är i hjärtat som modet finns
…då är det en fantastisk tid att få vara med om
…varje dag något nytt, inte nödvändigtvis lätt men alltid lärorikt.
Gud är den största humoristen, med en enormt mångfaldig skapelse, ständigt omformande sig själv, och Universum är den stora harmonin
…och inom det här ryms precis allt som finns.
Det är ur den källan texterna här på bloggen flödar.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar ur världens och livets eviga flöde, inte alltid vackert men med humor och harmoni i grunden.