Det finns så många människor här i världen som drar i oss och vill att vi ska följa just dem, politiska företrädare, religiösa företrädare, marknadsförare och så vidare.
Ingen vill att vi ska gå vår egen väg.
Men vi har alla vår egen väg att vandra.
Vi föds utan etiketter på oss, utan politisk tillhörighet, utan religiös tillhörighet.
Som barn har vi inget val om våra föräldrar eller någon annan placerar oss i ett fack.
Men när vi blir äldre har vi ett val att slå in på en annan väg.
Ändå fortsätter de allra flesta i detsamma spåret som vuxna.
Därför att det är lättast så. Därför att det alltid är lättare att följa andra än att följa sin egen väg.
Det är bara det, att genom att följa andra finner vi aldrig oss själva.
Först när vi litar på oss själva kan vi finna den väg som är vår.
Och det är en ensam väg.
För ingen annan har exakt samma väg genom livet som jag har.
Det är både skrämmande och underbart på samma gång.