Människan har nått månen, men människan har ännu inte nått till sitt eget hjärta. Människan har uppfunnit rymdresande, men hon har fortfarande inte utvecklat själsresande. Hon har nått Everest, men hon bryr sig inte om att gå in i sitt eget varande. Det som ligger nära missas och det som ligger långt borta söks. Varför? Egot mår bra; om resan är svår mår egot bra, det finns något att bevisa. Att åka till månen får egot att må bra, men att gå in i sitt eget varande är inte mycket att skryta med.
- Osho
Människan söker världslig framgång, att bli något i andras ögon.
Ibland säger man; om du inte syns finns du inte. Det är en ren lögn.
Du kan inte, inte finnas. Du är här, alltså finns du.
Under min vistelse i Stockholm nyligen hände det sig två gånger då jag åkte med tvärbanan att biljettkontrollanten bara gick förbi mig där jag satt, utan att kontrollera min biljett.
Syns jag inte, tänkte jag.
Att jag finns har jag inga som helst tvivel om.
Det här med framgång i andras ögon är en svajig framgång. Om du är beroende av andras omdömen för din framgång sätter du framgången i deras händer. Då kan de ta ifrån dig framgången tusen gånger snabbare än de gav dig den.
Verklig framgång kan endast byggas på en grund, dig själv. Det första steget är att veta att du finns, oavsett om någon ser dig eller inte. Bara det enkla faktum att du finns betyder att du är godkänd av livet självt. Kan du få ett större godkännande än så?
Vad är det för vits med att åka ut i rymden om du inte först rest i och lärt känna ditt eget inre? Vad är det för vits med att vinna hela världens berömmelse om du inte först vunnit ditt eget hjärta?
Människan bär en tomhet inom sig, och det är därför hon åker ut i rymden, söker ära och berömmelse och synlighet. För att hitta något att fylla den här tomheten med.
Allt det vi jagar och söker i det yttre är som en måltid, det ge oss en mättnadskänsla för stunden men snart är vi hungriga igen och måste åter ge oss ut på jakt. Hela livet blir ett evigt jagande, som inte upphör förrän vi tar det sista andetaget.
Den tomhet vi känner kan inte fyllas utifrån, den kan bara fyllas inifrån. Självkännedom och självacceptans är grunden för den verkliga framgången.
Framgång i världen kommer alltid att gå upp och ner, ena dagen är du berömd och nästa dag är du glömd.
Med en inre framgång i grunden spelar det ingen roll. Då vet du att du finns och att du duger precis som du är, oavsett hur världen ser på dig, och om den överhuvudtaget ser dig.
Det är kanske inget att skryta med, men skryt är inget annat än det yttersta beviset på misslyckande.