Har du någonsin kissat medan 20 kor samtidigt stått och iakttagit dig?
Det hände mig i går kväll då jag tältade på en gräsbevuxen åker, och det plötsligt stod ett 20-tal kor intill tältet. Dock med ett stängsel emellan.
Jag hade ändå den goda smaken att vända mig bort från dem vid mitt vattenkastande.
Ganska snart försvann korna in bland träden på sin sida av stängslet.
Kor verkar vara lugna och beskedliga varelser, vilket får mig att ur minnet citera några ord av Suzanne Osten:
Om du någonsin känner dig stressad, iaktta en ko.
De är också intresserade av en vandrare, och vi brukar titta på och hälsa på varandra.
Den här texten ska dock inte i första hand handla om kor, utan om historia.
Det finns många historiska sevärdheter i de trakter jag rör mig nu, i dag mellan Ödeshög och Gränna.
Det talas ibland om historiska platser, men varje plats är historisk och varje ort har sin egen historia.
Om jag ville kunde jag säkert stanna och få historier berättade för mig i varje by och ort jag passerar.
Det vill jag dock inte och det är inte heller syftet med vandringen, inte heller att besöka kyrkor, gravplatser, runstenar, hällristningar och allt möjligt annat historiskt som finns längs vägen.
Ifall jag besökte allt sådant skulle det ta flera år att nå Gibraltar. Syftet (om vi ska tala i den termen) med den här vandringen är att vandra och uppleva det som finns längs med vägen, speciellt det vilda och naturliga, vattnet, marken, himlen, de vilda växterna och djuren (och även de tama).
Tack och lov är jag inte mycket för det historiska. Det som har varit har varit, och det kan vi inte längre göra något åt.
Många verkar inte inse att historien skapas varje dag, och nu är det vår tur att skapa historia.
Det vi gör i dag är att skapa morgondagens historia, och jag lever hellre i det som sker här och nu och upplever och skapar än lever i något som inte längre är.
Naturligtvis ska vi lära av historien, men om vi lever i den kommer vi att upprepa den snarare än att lära av den.
Just nu skapar jag den här framtida historiska texten i Gränna, dit jag anlänt i dag och tagit in på campingen och fått både mig själv och kläder uppfräschade.
En fråga som ingen i och för sig ställt, men som jag ändå lyfter fram är om jag inte skulle vilja få tak över huvudet och en säng för någon natt.
Svaret är nej, i dagsläget trivs jag bra med att tälta. Det är en frihet att bara få slå upp tältet då jag känner för det, även om det också kan vara en liten utmaning att hitta en bra tältplats.
Under en stor del av dagens vandring har jag haft Vättern på min högra sida.