På tal om mina vänner träden i går.
Det var inte något jag bara skrev, utan träden och andra växter är rent bokstavligt våra vänner.
Utan dem skulle vi inte överleva. De är livsvikiga för att vi ska få syre, och det sker en ständig växelverkan mellan oss och växterna.
Men det handlar inte enbart om syret, utan också om sådant som psykiskt välbefinnande, möjligheten till stillhet, upplevelse av skönhet och mycket mera.
Läste för något år sedan om en grupp människor som testades för en rymdfärd, och de isolerades under en längre tid för att se hur de skulle klara stressen.
Det som de flesta i gruppen sa sig ha saknat mest då de ”släpptes ut” var växter.
En tysk Peter Wohlleben som arbetat som skogvaktare har nyligen gett ut en bok om att träden kommunicerar och tar hand om varandra.
Detsamma har tidigare visats om andra växter, och att de kan känna av sin omgivning och reagera på den.
Det här kan förresten var och en testa själv. Växterna är som oss människor, ge dem omvårdnad och kärlek och prata med dem så kommer de att må bra.
Är just nu i Celle men på väg vidare en bit till i dag. Kanske slutar dagen bland vännerna.
Vi får se.