Det här blev en av de längsta vandringsdagarna i Tyskland. Det kändes helt okej efter gårdagens kortare etapp.
När jag närmade mig vandrarhemmet i Giessen hade jag inte ätit någon ”riktig” måltid i dag, och det fanns heller inga matställen nära vandrarhemmet. Jo, en pizzeria fanns där, men de hade stängt i kväll.
Av någon anledning var jag ändå inte orolig. Allt brukar ordna sig till det bästa till slut i alla fall. Och mycket riktigt, på vandrarhemmet fanns det möjlighet att äta middag.
Det serveras middag på de flesta tyska vandrarhem, men det är bara en gång tidigare jag haft möjlighet att utnyttja den tjänsten utan att ha beställt i förväg.
Vilken tur du hade, kanske någon säger. Jag tror inte på tur och otur. Om tur och otur har någon inverkan på det som händer och sker är den inverkan minimal.
Det finns så gott som alltid en orsak till att saker och ting blir som de blir.
Det här gäller i livet i stort, men är kanske allra tydligast inom idrotten. Om en idrottare lyckas med sin prestation eller inte sitter i det mentala.
Det var visst den forna svenska slalomstjärnan Ingemar Stenmark som sa att ju mera han tränar desto mera tur verkar han ha.
Det är naturligt för människan att önska att framgång kommer av sig själv, men det gör den nästan aldrig.
Varje människa kan bli framgångsrik, bara man gör det man är bra på och tycker om att göra och gör det ofta.
Vad har det med min måltid att göra? Kanske det att bara man lär sig att lita på att allt ordnar sig till det bästa så gör det oftast det.
Tror förresten jag håller på att slappna av såhär mot slutet av vandringen. Shampot blev kvar i Marburg i går. Skärpning krävs. Det gäller att hålla fokus uppe hela vägen.
Det har varit en klädbytardag i dag. Har fått ta på och av regnkläderna flera gånger. Värmen har åtminstone tillfälligt förflyttat sig någon annanstans.
Låt oss i dag fira att allt ordnar sig till det bästa. Ibland kan det vara svårt att tro det, men med tiden brukar det visa sig att det faktiskt är så.