Den som det visste.
Ja, alltså när vandringen kan fortsätta. Och om den kan fortsätta, men det räknar jag med.
Var i dag till en fysioterapeut och fick massage på skenbenet.
För en del blir det aldrig bra, men det kan också gå om på någon dag, svarade han på frågan om hur länge det kan tänkas ta.
Hur som helst gav han mig en tennisboll att bearbeta det onda stället med.
Och så konstaterade han efter en titt på skorna att jag gått på ett sådant sätt att vänster sko slitits hårt baktill, vilket gjort att skadan uppstått.
Det betyder att jag behöver nya skor igen, och jag har varit och kollat på sådana i dag. Dock inte handlat ännu.
Den som det visste, kan också användas för den fortsatta vistelsen. Jag har en natt kvar på hostellet, men sedan är det öppet.
Det är ändå större framförhållning än jag brukar ha.
Hur som helst lär det bli någon dag till här i trakten. Kanske ett rum via airbnb eller en camping någon kilometer utanför staden.
Osäkerhetsfaktorn är alltid där, men den är inget att bekymra sig över. På något sätt blir det alltid.
Och det går ingen nöd på mig, det är bara det att jag vill komma framåt. Det är ju för att vandra jag är här, men man får ta saker och ting som de är och göra det bästa av det.
Ifall någon är på väg till Lüneburg någon gång kan hostellet Salzquartier rekommenderas. Det är rent och snyggt och Karen som driver det är mycket hjälpsam.
Det ligger dessutom alldeles intill järnvägsstationen.