Hade ett intressant ”samtal” med en äldre, lite lustig (på ett positivt sätt), kvinna på en pizzeria i går.
Hon pratade i form av korta kommentarer, och jag lyssnade och svarade då hon frågade något jag förstod.
Hon hade behov av att prata och det var okej för mig och det verkade också vara okej för henne att jag inte förstod allt hon sa.
Du hast ein zelt? Aber nicht in der wald gehen.
Du har ett tält? Men gå inte in i skogen, kommenterade hon vandringen.
Själv skulle hon bara våga gå till skogs i sällskap med en stor hund.
Men till skogs gick jag. Och där i går kväll kände jag mig riktigt hemma, omgiven av mina stora trygga vänner träden.
Jag behöver bara gå högst ett par hundra meter från vägen så ger träden mig skydd från insyn.
Dessutom håller de, som jag nämnt tidigare, tältet torrt. Det enda lilla minuset är att de begränsar ljusinflödet.
Finns det någon tryggare plats än skogen? Borta från alla människor. Det är där människorna är som det händer saker och ting.
Ofta är det omedvetet. Människan är en oberäknelig varelse, och gör fler misstag än något annat djur. Det har sina konsekvenser.
Även i övrigt är det vi ser som den bekanta världen den farligaste platsen, dels för att vi i bekanta miljöer är mindre skärpta än på obekanta ställen, och dels för att de allra flesta våldsbrott sker mellan människor som känner varandra.
Något som sällan uppmärksammas därför att det inte ger de stora rubrikerna.
För att ta ett annat exempel. Hundratals människor skadas eller dör i trafiken varje år. Ändå ger sig människor ut i den utan att reflektera.
Vägen är definitivt en farligare plats än skogen.
I själva verket är skogen kanske den tryggaste platsen av alla.
Den inkommande natten blir det dock inte skogen utan camping, tryggt på ett annat sätt med viss bekvämlighet nära till hands.
Campingen heter Am Örtzetal och ligger i Oldendorf, några kilometer från Hermannsburg. Örtze är förrrsten en å som rinner genom det här området.