När en person begått ett allvarligt brott kan det ibland sägas att han eller hon inte var vid sina sinnens fulla bruk.
Men handen på hjärtat; är någon av oss någonsin vid våra sinnens fulla bruk?
Det skulle betyda att alla våra sinnen är fullkomligt öppna, alerta och närvarande och uppfattar allt som berör dem.
Att handen är fullkomligt medveten om vad den berör, att ögonen är fullkomligt öppna för vad de ser, att öronen är fullkomligt medvetna om alla ljud, att tungan känner alla smaker, att näsan känner alla dofter.
Kan vi säga att det är så?
Nej, våra sinnen är aldrig i fullt bruk
Våra sinnen är inte ens lika alerta som djurens sinnen.
De allra flesta djur är mycket mera sinnesnärvarande än de flesta människor.
Våra sinnen är också väldigt känsliga, men vi använder dem aldrig till deras fulla kapacitet.
Vi är snarare under begärens fulla inflytande än under sinnenas fulla bruk.
Vi har fått för oss att logiskt tänkande är detsamma som sinnesnärvaro. Det är det inte.
Sinnena är dörrar som låter oss ta in omgivningen här och nu, medan logiskt tänkande omöjligen kan ske i nuet, det sker alltid i en annan tid.
Sinnesnärvaro är ett direkt möte med livet och verkligheten, ett tillstånd som tänkandet aldrig kan uppnå.
Det är endast i en total närvaro i den här stunden som våra sinnen kan vara i fullt bruk.
Allt annat är olika grader av sinnesförvirring, hur normala vi än kan anse oss själva vara.
Sinnena är dörrar som låter oss ta in omgivningen här och nu, men det är ändå inte genom sinnena vi upplever och uppfattar verkligheten utan det sker inom oss.
Det är därför vi behöver bli medvetna om vår inre värld, för det är bara i den världen vi kan vara vid våra sinnens fulla bruk.