När jag första kvällen i Tyskland bodde på en camping på ön Fehmarn köpte jag lite mat och en öl av en kille som drev en kiosk med snabbmat på campingen.
Det var innan jag förstod att det inte gick att betala med kort där, så när jag skulle betala honom fungerade det inte.
I det skedet hade jag ännu planer på att stanna på campingen också dagen efter, så jag lovade komma med pengarna då och trodde att jag skulle få det löst.
När det sedan blev att jag gav mig av följande morgon förblev skulden obetald, och jag funderade hur jag skulle lösa det.
Min nästa anhalt blev campingen i Grossenbrode där jag träffade på Conny (Cornelia) som berättade att hon rest över hela världen med bara ryggsäck och övernattat på stränder, fritt inne i städer och på alla möjliga ställen.
Numera åker hon runt på campingar och säljer egentillverkade smycken.
När hon berättade att hon ska till campingen på Fehmarn på torsdag (i går) väcktes idén att jag kan sända pengarna med henne.
Och jo, hon var villig att fungera som penningförmedlare.
Så i går fick Simon (som jag nu vet att han heter) sina pengar.
Han hade blivt glatt överraskad.
Om man har tillit och en ärlig avsikt brukar det mesta lösa sig, utan att man behöver veta hur.
Häromdagen skrev jag att det bara är en tidsfråga innan jag öppnar dörren in till den värld som jugendherberge (hostel) erbjuder här i Tyskland.
Det blir kommande natt då jag bokat en säng på detta ställe i Mölln.
Det här delvis för att prognosen visat på regn i dag och i morgon. Åtminstone i dag stämmer det, det har kommit en del regn så här långt under dagen.
Av densamma anledningen valde jag campingen i Mölln senaste natt i stället för skogen. Kollade jugendherberget också, men det var fullbokat då.
En andra och kanske större orsak till att jag stannar en natt till i Mölln är ett ömmande (vänster) skenben.
Det här är något jag diagnosticerar som överbelastning.
Det blev ett par onödigt långa vandringsdagar i går och i förrgår.
Det är oftast också så att campingar och jugendherbergen ligger lite avsides till så det blir en del kilometrar extra.
Det finns ett kinesiskt ordspråk (från Lao Tzu) som säger; bättre att sluta i tid än att fylla till bredden.
Det vet vi ju att det är svårt att dricka ur ett glas som är fyllt till bredden.
Men det gäller även i andra sammanhang, som en vandring.
Om jag går för mycket och för snabbt och intensivt en dag betalar jag för det efteråt.
Det är så enkelt det är.