Det kom ett mejl från min samarbetspartner i fråga om tryckning och sådant med en fråga hänvisande till isbn-numret (en radda siffror) för den senaste boken.
Så i svaret påpekade jag i all vänlighet att för en författare är boken dess namn, titel, inte en sifferkod. Namnet i det här fallet är Helt perfekt. För den som gett liv åt en bok är den något mera än bara ännu en bok bland böcker.
Förvisso kan det här ses som en bagatell, och förvisso är min uppfattning att många överskattar böcker, men det här med siffror kontra namn kan också ses i ett vidare perspektiv.
Att ge något en siffra i stället för ett namn är att nedvärdera det. Det må sedan gälla en bok, djur i djurhållning, människor som statistiska fenomen eller annat.
Inte för att siffror i sig själva är mindre värda än bokstäver, men att ge något ett nummer i stället för ett namn är ändå mera opersonligt. Det skapar ett större avstånd.
Någon som benämns endast med ett nummer kan behandlas på ett annat sätt än den som benämns med namn.
Det här är avgörande för hur vi ser på varandra och på allt levande. Ser vi varandra enbart som en i mängden, eller ser vi varandra som de unika skapelser vi är.
I dagens masstänk blir både vi själva, djur och annat levande degraderade till ett nummer, till en i mängden, till något mycket mindre än vi är
…för i verkligheten är varenda en av oss en fullkomligt unik skapelse.
Inte tack vare vårt namn naturligtvis, det är också bara en etikett, men det ger oss ändå en större möjlighet att komma närmare och se och möta varandra.