Ibland verkar vi människor tro att vi måste vara överens med varandra för att kunna umgås, att något är fel om vi är oense
…men så är det ju inte alls.
Vi kan omöjligen vara överens med alla om allting
…vi kan omöjligen vara överens med en enda annan person om allting
…ja, för tusan, vi kan inte ens vara överens med oss själva om allting, se bara på all vår beslutsångest.
Om vi har problem med att fatta ett beslut för oss själva, hur mycket problem måste vi då inte ha med att komma överens med andra?
I praktiken är det en omöjlighet att vi skulle kunna vara överens om annat än enskilda aspekter av tillvaron och livet.
Vi har alla vår egen uppfattning om allt, och allt de vi ser och upplever av världen omkring oss är baserat hos oss själva
…varenda uppfattning om det världsliga och alla yttre fenomen är helt och hållet subjektiv.
Vi kan ta till oss objektiv information och dylikt, men vi gör det alla på vårt eget sätt.
Så att göra en överenskommelse med någon att vi alltid ska vara överens är en omöjlighet
…ja, inte att göra överenskommelsen som sådan men att förverkliga den.
Och att acceptera att vi ser saker och ting olika är inte att vara vare sig storsint eller speciell
…det är helt enkelt att acceptera verkligheten.
Allt det här för att våra världsliga uppfattningar är grundade i våra tankar, och våra tankevärldar är alltid personliga och begränsade, dessutom flyktiga och instabila
…men det finns en plats där vi alla kan mötas, i hjärtat. Det är detsamma för alla.
Inte hjärtat i bröstet, utan det universella hjärtat, vår gränslöshet.
För alla våra olikheter och oenigheter är bara ytliga uttryck
…i grunden kommer vi alla från samma källa, och är i vår fysiska skepnad skapade av samma material.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar att vara överens eller oense om.