Allt är politik, finns det de som hävdar
…och det finns uppenbarligen människor som lever i en sådan föreställning.
De behöver all vår medkänsla
…för om hela ens liv är politik lever man sannolikt i helvetet.
Jag är verkligen inte särskilt brydd i uppfattningen om en kamp mellan Gud och Djävulen, det låter på något vis så bombastiskt religiöst
…men däremot kan jag se en poäng i motsättningen mellan godhet och ondska, för dessa är egenskaper vi människor använder i våra relationer med varandra, naturen och allt levande.
Ska ändå här ta fasta på det här med Gud och Djävulen, vilka i sig inte är motpoler
…för Gud är allomfattande, och Djävulen bara en gren på det gudomliga trädet.
Det djävulska har en funktion i det stora hela, för att lära oss om mörkret och de mörka krafterna, men det är underställt det gudomliga.
Gud gav Djävulen utrymme, ett spelfält, att utöva sin praktik
…och det var så politiken och maktutövning överlag, i alla dess former, uppstod.
Dessa är Djävulens hantverk, för splittring och rädsla är hans verktyg.
Gud arbetar med förening, med enhet, med gemenskap, med kärlek.
Så nej, politik är verkligen inte allt, det är bara ett utslag av en mänsklig sjukdom
…kärleken är allt, den är medicinen, den är friskhet.
Det är upp till oss själva vilken tillvaro vi vill leva i, splittringens sjuka tillvaro eller kärlekens friska tillvaro.
Det här inte skrivet som någon religiös utsago, utan bara som en enkel iakttagelse.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar ur kärlekens friskhet.