Happy end
…eller så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Människor lever på hoppet om ett lyckligt slut.
Kommer det här som pågår i världen nu med förtryck, övergrepp och så vidare i kölvattnet av ett virus att gå över?
Javisst, det kommer det att göra, allt här i världen kommer och går.
Sedan är det en annan fråga om det får ett lyckligt slut
…för varken happy end eller så levde de lyckliga i alla sina dagar garanterar evig lycka, det är bara en from förhoppning utan förankring i verkligheten.
Det vi kan säga är att naturen alltid eftersträvar balans. Vad det sedan innebär för människan är en annan fråga.
Den så kallade moderna människan har på så många sätt tappat kontakten med det naturliga, vilket tar sig uttryck både i hur vi behandlar naturen i stort och hur vi behandlar oss själva, både fysiskt och andligt.
Vi förgiftar miljön, och därmed oss själva, vi förgiftar våra kroppar med konstgjord mat och konstgjorda mediciner, vi förgiftar det mentala med skräpunderhållning och det andliga med att sätta vår tilltro till en splittrande världslig makt.
Fortsätter vi så gör vi slut på oss själva.
Människan är en del av naturen och när vi är i obalans är en del av naturen i obalans.
Naturen kommer att återställa balansen. Det är vårt eget val om vi väljer att leva i samklang med den, eller om vi väljer att tro att vi står över den.
För att låna några ord från Dr. Paul Saladino som studerat Hadzabefolkningen i Afrika, vilka lever på naturens villkor.
Jag spenderade en vecka med Hadzas. Jag var på bärjakt med dem och grävde efter rotknölar med kvinnorna, och vi drack vatten från baobabträdet. Jag fick se alla de här delarna av deras liv. De är alltid i naturen, de är alltid i solen. De har alltid små aktiviteter som spurter.
De följer solens dygnsrytm, vilket var något av det mest glädjande.
Det här är vad människor behöver. Som jag sa, lycka är det vanliga tillståndet hos Hadzas.
Nyckelbudskapet är att det finns en inneboende lycka som kommer spontant från att ägna sig åt vissa beteenden, och den listan toppas av regelbundet försjunkande i den naturliga världen.
Jag fruktar att människorna i det västerländska samhället har placerats lite som i ett zoo. Vi har getts dessa hamsterhjul att springa i, vilka i grunden är som löpband på ett gym, och vi har getts denna processade, syntetiska mat, dessa råttbitar som släpps ner i vår bur allt emellanåt. Det är inte att undra på att vi bara inte är lyckliga.
Du vet, jag är inte en zoolog, men jag har hört att när djur placeras i burar på zoo blir de feta och sjukliga och utvecklar kroniska sjukdomar som de inte får i det vilda. Jag har alltid funnit det vara en fascinerande parallell till människor därför att jag tror vi är exakt likadana.
Skillnaden för oss är att dörren till buren är öppen. Vi behöver bara öppna haken och gå ut. Vi kan gå tillbaka till det här. Du kan få mera solljus. Du kan undvika de blinkande apparaterna. Du kan undvika EMF. Du kan äta samma diet som dina förfäder åt och gå ut från zoo:et och hitta ett rikare liv. Kom ihåg att dörren är öppen. Du behöver bara gå genom den.
Att leva i samklang med naturen innebär att inse att naturen är den grundläggande källan till både mat och medicin, och mentalt välmående och att inse att den förenande gudomliga makten är källan till andligt välmående, och att den källan finns i vårt eget inre.
När vi lever i balans med naturen ger den oss sina krafter, vilka är så oerhört mycket större än människans egna krafter.
——-
Besök gärna även watcheronthehill.life (en blogg som eftersträvar naturlig balans)