Människan sägs vara skapelsens krona.
Är hon det då?
Nej, det är på sin höjd hennes egen tro.
Människan är enbart en mellanstation för skapelsen.
Den fortsätter stund för stund, dag för dag, natt efter natt.
Skapelsen fortsätter genom människan bortom henne.
Vi är delar i denna process.
Vi är på väg bortom den vi är i dag.
Skapelsen har ingen krona, den är sin egen krona, sitt eget mästerverk, sitt eget underverk.
Ett mästerverk under ständig skapelse.