Vi människor har två sätt på vilka vi kan bygga vår tillvaro. Vi kan bygga den på åsikter, eller så kan vi bygga den på insikter.
Vilken av dessa byggstenar vi använder är av avgörande betydelse för hur vår tillvaro gestaltar sig.
Någon kanske säger att vi ska bygga tillvaron på fakta och data, men dessa är bara bitar av information och det är först när vi gör något med dem som de får en betydelse. Vad vi gör med dem beror på hur vi är. Det är beroende av oss själva om vi bygger åsikter eller insikter kring dem.
Ser vi på den mänskliga världen i dag står det klart att vi bygger vår tillvaro nästan helt och hållet på åsikter. Insikter är en bristvara.
Åsikter är sådant vi tar till oss utifrån, insikterna växer inifrån oss själva.
De starkaste åsikterna har människor ofta om sådant de vet minst om, andra människors liv, världspolitiken och dess ledare och så vidare.
För att låna ett stycke från en text för några dagar sedan;
I grunden bottnar det hela i att vi vägrar växa upp och bli mogna, och lita på vår egen uppfattning. Vi verkar behöva någon som säger åt oss hur vi ska leva och vad vi ska tro på.
Det är så lätt att haka på åsiktståget, vi matas varje dag med allmänna uppfattningar, sådant som andra tycker att vi ska lära oss, sådant andra tycker att vi ska tycka. Det börjar redan från barndomen då vi matas med färdiga svar och färdigtuggade åsikter, och när vi når vuxen ålder är vi så fullproppade med yttre information och åsikter att vi tappat förmågan till insikt.
Vi behöver inte tänka själva om vi låter andra tänka åt oss. Det är så mycket lättare att bara leva efter allmänna uppfattningar, att tänka själv är obekvämt och kan ge en obehagliga sanningar.
Människans hjärna är en fantastisk gåva från livet, men vi använder på sin höjd en bråkdel av den. Vi följer andras åsikter, uppfattningar, den allmänna opinionen, upprepar vad vi hört till den grad att vi blivit närmast hjärndöda.
Det blir som mantran, och hela världen är fylld av mantran dessa dagar. Sådant som människor enbart upprepar, utan att undersöka det desto närmare. Och när någonting upprepas tillräckligt ofta börjar vi tro att det är sant, hur falskt det än må vara.
Det betyder också att vi inte vet vad vi pratar om, för endast det som kommer genom insikt kan vi verkligen veta något om.
Vi kan använda vår hjärna på två sätt, vi kan låta den vara öppen för det nya i varje stund, ständigt alert, ständigt undersökande, ständigt nyfiken och levande, eller så kan vi använda den som en bandspelare, där vi spelar in sådant vi hör och blir itutade och sedan trycker på upprepningsknappen och kör de färdiga svaren.
Att bygga sin tillvaro på åsikter är ett säkert sätt att aldrig finna sig själv och sin egen väg, och ett säkert sätt att undvika sanningen.
Insikter kräver att vi frigör oss från den breda åsiktsfloden, och lär oss att se verkligheten med våra egna ögon och lyssna till vår inre röst.
Vi behöver lära oss att gå bortom de åsikter andra vill påföra oss och låta insikterna vara våra byggstenar.
Det är på många sätt en obekväm väg, men det är den väg vi är ämnade att vandra. Vi har inte kommit hit för att vara upprepande papegojor, utan vi har kommit hit för att finna sanningens väg.
Och sanningens väg går genom insikter.