Genom århundraden har mannen alltid försökt göra kvinnan mindre än honom själv,
läser jag i en text.
Det hände sig i Vietnam.
I en affär råkade jag på en man och en kvinna i en konversation.
Eller så mycket konversation var det kanske inte. Det var snarare mannen som höll en monolog.
Han var av språket att döma amerikan, medan hon var av lokal härkomst.
Budskapet i mannens monolog var i alla fall att han minsann aldrig skulle kunna tänka sig att en kvinna betalade för honom.
Och jag var på vippen att gå fram till honom och fråga om han inser hur mycket roligt han missar med den inställningen.
Några av de bästa och roligaste stunderna jag varit med om har kvinnor betalat för.
Utan att det har påverkat min manlighet negativt på något enda sätt.
Under hundratals år har det varit kutym att männen ska betala för både sig själva och kvinnorna.
I jämställdhetens namn är det dags att kvinnorna också får stå för fiolerna.
Så dumt att missa roligheter bara för att betalaren råkar vara av ett visst kön.