Det finns en bra sak med långa raksträckor och regniga dagar. Båda har ett slut. Det regnade hela eftermiddagen i dag, men så fort jag nådde dagens slutdestination, Bispingen, kom solen fram 🙂
Det var inte vädret jag skulle skriva om i dag, utan den fortsatta vandringen. Det goda med att vara ute på en enmansvandring är att man är både chef och kung över vandringen, och kan utforma den som man själv vill.
Hittills har jag hållit hårt fast vid att jag ska vandra, utan att ta hjälp av moderna fordon. Det här har jag beslutat att ändra på nu.
Det finns åtminstone tre orsaker till det här.
- Ekonomiska
- Upplevelsemässiga
- Fysiska
Redan innan jag gav mig iväg hade budgeten för resan minskat från de ursprungliga planerna, och jag har nu beslutat att ytterligare minska den. Det betyder att jag kommer att förkorta tiden jag är ute.
Fast det är klart, finns det någon sponsor därute som vill bidra så kan jag tänka mig att vandra en längre tid.
För det andra är 30 kilometer per dag lite för långt att gå. Det innebär att det blir mest vandra och sova. Vill jag bara vandra kan jag göra det hemma. Den här resan handlar också om att se och uppleva omvärlden. Mellan 20 och 25 kilometer per dag eller 5-6 timmars vandring ger tid till att också hinna uppleva mera mellan och under vandringsetapperna.
Den tredje orsaken har att göra med den andra. Rent fysiskt är 30 kilometer också ganska långt. Att gå 35 kilometer per dag i tre veckor som jag gjorde till Santiago de Compostela är en sak, men när det handlar om en längre tid skulle 20-25 kilometer vara en lämpligare dos.
Angående den sista punkten beror det också på dagsformen. Det var som det kändes i går. I dag har själva vandringen känts bättre.
Det kan också ha psykologiska orsaker. Kroppsliga symptom kan ha mentala orsaker.
Människan har alltid använt sig av olika hjälpmedel, och jag är säker på att forna tiders vandrare tog hjälp av hästar och åsnor och andra djur. Därför kommer jag från och med nu att tillåta mig hjälp av dagens hästar och åsnor, det vill säga tåg och buss, vissa sträckor.
För det andra kommer jag att tillåta mig att korta av dagsetapperna om jag känner för det. Det är viktigt att vandringen känns bra också.
Den här nya inriktningen på resan kommer naturligtvis också att medföra nya upplevelser. Olika sätt att ta sig fram erbjuder olika utmaningar.
Det jag önskar just nu är att jag hade en sekreterare som kunde sköta om olika bokningar, så att jag kunde sätta mera tid på vandringen, skrivandet och upplevelserna.
I natt och de två följande nätterna har jag inbokade på vandrarhem, och på onsdag kommer jag för första gången att prova på soffsurfning i Hameln.
Som planerna ser ut nu innebär det att jag kommer att ta tåget från Celle via Hannover till Hameln på onsdag.
Vilka alternativ jag har för fortsättningen kommer jag att återkomma till om ett par dagar.
Det här är typiskt här, varmt men vått sa en tysk till mig i dag när jag passerade honom och hans fru i eftermiddagsregnet.
Jag skulle ha tagit bussen redan i dag men befann mig mitt i en nationalpark utan motortrafik. När jag kom tillbaka till vägen visade det sig att det inte går några bussar just här på söndagar.
Bortsett från regnet har det varit en trevlig vandringsdag, där vandringen gått genom nationalparken Lüneburger Heide. Det var en skön kontrast till Hamburgs förorter.
Förvånansvärt mycket folk var det ute trots regnet.
Speciellt i Undelho, där det var fullt med hästskjutsar och andra aktiviteter.
Vägen mellan Undelho och Wilsede var full av hästskjutsar.