Gud har inte bråttom, var rubriken för förra texten här.
Han återuppväckte förvisso sin son Jesus redan på den tredje dagen
…men däremot har han ingen brådska med att väcka de djupt slumrande människomassorna i dagens värld.
Att gå i en affär i dag, åtminstone häromkring, är som att gå på en gravgård med hjärndöda spöken, dolda bakom masker med endast livlösa ögon synliga där ovanför
…många dessutom frivilligt köande för en experimentell injektion (ja, inte i affärerna alltså, utan det sker på andra platser).
En dag ska han väcka dem.
Det lär bli med en hink iskallt vatten, kanske till och med fruset.
Den dagen är mycket nära.
Kanske är det här det som avses med den bibliska yttersta dagen då Gud ska återuppväcka de döda. Kanske handlar det inte om återuppväckande från en fysisk död, utan från en andlig död.
Vi människor förknippar ju döden med det fysiska, men den verkliga döden är den andliga döden. Det vill säga när vi tappat kontakten med anden, med den vi verkligen är. Anden lever alltid vidare, även om det fysiska dör. Den fysiska döden är trots allt bara ett fenomen i livets eviga lek med födelse och död.
Så kanske är det andlighetens pånyttfödelse vi håller på att få uppleva, ett återuppväckande av vår kontakt med anden, med oss själva.
Vi har så länge levt i okunskap om vem vi verkligen är, i tron att vi är vår fysiska kropp, kanske är det dags att vi återupptäcker vårt verkliga jag i anden.
——-
Besök gärna även Watcher on the Hill på Telegram