Den kan gärna läsas med en glimt i ögonvrån, svarade jag på en fråga angående boken Det bara händer.
Det är också så jag försöker skriva, med glimten i ögonvrån, men det är så lätt att falla ner i allvarets träsk.
Denna dy, denna mänskliga åkomma, allvaret, som stänger inne, begränsar, ger en tunnelseende, i stället för att öppna hela verkligheten framför ens ögon.
Får man säga att livet leker, frågade en person häromdagen.
Javisst, svarade jag. Livet är en lek.
Livet leker alltid, det handlar om att kunna se det, se, inte bara med ögonen, utan se med hela sitt varande, uppfatta och uppleva det.
Det är vårt val om vi vill delta i livets lek, eller sjunka ner i allvarets dy. I stället för att välja den naturliga leken väljer vi maktspel och konkurrens, och låter allvaret diktera vår tillvaro.
Eller att tala om val är kanske fel, för ett val förutsätter att vi känner till olika alternativ, och människan är så inrutad i allvarets trånga värld att hon inte är medveten om att en helt annan värld är möjlig.
Livet har gett oss alldeles egna unika egenskaper, men i stället för att ge uttryck för dessa, väljer vi att kopiera andra och konkurrera med varandra.
Faktum är att vi kunde förvandla hela verkligheten till en stor lekpark, om vi bara insåg att vi alla bär inom oss förmågan att skapa
…och om vi bara vågade ge utrymme för var och en att ge uttryck och utlopp för sina naturliga gåvor.
För när vi skapar utgående från det som är naturligt för oss skapar vi i glädje, skapar vi från hjärtat, skapar vi konstruktivt
…och med glimten i ögat.