Nedan följer en text som skickats till ett par lokalblaskor i Österbotten, varav den större av dem meddelat att de inte tar in texten medan den mindre tigit som en munk som avgett tysthetslöfte.
Egentligen känner jag en stor tacksamhet för det här, därför att det länge känts som att krypa ner i en mörk grotta att skriva texter till dagstidningar. Eller som att kasta pärlor för svin. Nu kan jag släppa det.
Kunde skriva mera om detta men ser ingen orsak att satsa desto mera tid och energi på sådana som inte är intresserade.
Vill ändå bara kort belysa ett fenomen som de flesta torde vara ovetande om. Det kom tidigare i år till min kännedom att debattredaktionen på Österbottens största svenskspråkiga dagstidning består av två personer. Om jag förstod det rätt är det en i gången som har ansvar för vad som publiceras på tidningens debattsida.
Det betyder i praktiken att det är en enda människas personliga, subjektiva och enväldiga bedömning som avgör om en text blir tillgänglig för tidningens hundratals eller till och med tusentals läsare.
Ska man kalla det demokrati eller diktatur för det fria ordet?
Även om personen i fråga skulle rådgöra med sin debattkollega eller någon annan kollega i fråga om en text är det ändå en enormt snäv bedömning.
Då bör man även vara medveten om att ifall en text läses av till exempel hundra läsare så kommer den att uppfattas och tolkas på hundra olika sätt. Ingen text är en absolut sanning, utan den blir vad den enskilda läsaren gör den till.
Några ord till innan texten. Egentligen vill jag bara leva i lugn och ro, i fred med alla, utan att störa någon.
Men så kommer ibland ord till mig, och formulerar sig mer eller mindre själva till en text. Det enda jag gör är att teckna ner dem.
Finns det en kraft som vill ha ett budskap förmedlat skulle det vara väldigt egoistiskt att inte skriva ner det bara för att det känns obekvämt eller kan tänkas störa någon.
(det är för övrigt fritt fram att sprida detta inlägg ifall någon genuint känner för det)
Nu texten;
När lögnen blivit lag och sanningen saga
Ibland får man höra saker som man aldrig hade trott att man hört om man inte hört det med egna öron. Som att någon jämför användning av munskydd med användning av bilbälte och flytväst. Det är så korkat att man fullkomligt baxnar.
Vad man säger med en sådan tanke är att människor förväntas vänja sig vid att alltid bära munskydd då man rör sig bland andra människor, för även om det aktuella viruset en dag försvinner kommer det självfallet nya virus efter.
Om jag själv inte hade blivit förvarnad när jag nyligen återvände till Närpes efter en tids vistelse i Stockholmstraken kunde jag trott att staden fått besök från yttre rymden.
Egentligen kanske jag borde ha blivit rädd för uppenbarligen är det många som är sjuka här. Varför skulle man annars bära munskydd? Eller andningsskydd för att använda ett mera täckande begrepp. Att tala om skydd i det här sammanhanget är för övrigt ännu en av de många språkliga bluffar vi omger oss med, för något som förhindrar andningens naturliga flöde kan knappast kallas skydd.
Galenskap är galenskap oavsett varifrån den kommer. Bara för att någon har makt betyder ju inte det att den har vare sig rätt eller förnuft.
Det är en märkligt tid vi lever i, en tid där galenskap blivit dygd och förnuftet ett handikapp, en tid där lögnen blivit lag och sanningen saga.
Ska man se något positivt i de här ansiktsförklädnaderna är det att de kanske ändå skyddar mot en del av det meningslösa pladder vi människor i vanliga fall överöser varandra med.
Och eftersom livet lärt mig att det i grunden är lekfullt kan jag inte låta bli att se det underhållande i det hela och skratta inombords.
Samtidigt är det ändå ganska skrämmande att se hur lätt man får människor att vara rädda för och misstänksamma mot varandra, i det här fallet under täckmantel av ett virus.
Det är helt i fascistisk anda, att så splittring mellan människor och isolera dem från varandra för att kunna utöva makt och kontroll. Här ingår också sådant som att undertrycka sann vetenskap till förmån för en pseudovetenskap som stöder ens egna intressen, och att kväva människors nöjen och fria uttrycksformer som kultur och idrott.
Det vi ser i världen i dag är inte något som plötsligt uppkommit på grund av ett virus, utan det är resultatet av en utveckling som pågått under lång tid. Det har bara utlösts i samband med viruset. Signalerna har funnits där helt tydliga för den som velat se.
Så här säger ett utdrag ur en definition av fascism (wikipedia);
”Fascismen förknippas ofta med massrörelse, elitstyre ovanifrån och meningen är att individen är underställd statens och kapitalintressens behov. För att underlätta maktutövandet är fascismens mål att skapa känslor av stark nationell identitet.”
Det är precis den här tankegången som genomsyrar mycket av det vi kallar samhället i dag. Människor fås att tro att de är statens egendom, och eftersom staten och kapitalintressena går hand i hand gör sig människorna i praktiken till slavar under dessa.
Det är ett resultat av att vi utbildar människor till dumhet. Utbildningen är inte utformad för att ge lärdom och förberedelse för livet, utan att för att forma människor efter samhällets och kapitalintressenas behov.
Därför måste man leda bort de unga från självständigt tänkande till att följa samhällets masstänkande. För att förtydliga så ska detta inte sättas lärarna till last, utan det är inbyggt högre upp i systemet.
För att citera från en text i min egen bok Helt perfekt;
”Den första skoldagen kliver en liten individ, ett barn, in genom skoldörren, och förvandlas genast där på andra sidan tröskeln till en elev. Sisådär tio år senare kliver samma elev för sista gången ut genom skoldörren, som en vilsen ungdom…In klev ett barn med en stark jagbild, ut kliver en ungdom med en förvirrad identitet.”
I sin förvirring söker sig många vidare till akademisk utbildning och blir ännu mer förvirrade. Det finns knappast någonstans där det råder så stor förvirring som inom den akademiska världen. Man får en massa kunskap och information, men utan djupare insikter. Med det inte sagt att den akademiska världen är enbart förvirring, utan bara att det finns mera förvirring där än kanske någon annanstans. Jag var själv och förirrade mig in i den här världen under några år i början på 2000-talet, och håller fortfarande på och försöker återhämta mig.
Alla dessa ideologier, fascism, kommunism, nazism och så vidare hade aldrig kunnat växa sig så starka som de gjort om de inte stötts av många akademiker och så kallade intellektuella, samt läkare inte att förglömma.
Vi lär heller inget av historien. Därför att vi lever i det förflutna och bär det med oss och formar den här dagen och därmed framtiden utgående från det gamla, i stället för att se det nya som finns i varje dag. Och så går vi i cirklar och upprepar oss om och om igen, bara i lite ny form.
Vi människor är gränslösa varelser, med tillgång till oändlig visdom men också till oändlig dumhet och vi pendlar alltid mellan dessa. I den tid vi nu lever blomstrar dumheten i den mänskliga trädgården.
Det är bra för det ger grund för ett uppvaknande. Det kommer att tvinga att människor att sluta gömma sig bakom auktoriteter, och i stället börja använda den intelligens och tankeförmåga man begåvats med av livet.