Det här med att inte hålla med i förra texten. För att låna ett citat som tillskrivs Oscar Wilde;
Ah! Säg inte att du håller med mig. När folk säger att de håller med mig känner jag alltid att jag har fel.
Så är det; när man står på stadig grund, med ett budskap som håller, kan man stå på sina egna ben, utan understöd, men om man står på svajig grund behöver man medhåll och stöd av andra, helst av majoriteten, för att hållas uppe.
Det är för att den svajiga grunden är byggd på åsikter, och åsikter är flyktiga fenomen, de har på sin höjd ytliga rötter. Den stabila grunden är byggd på insikter, och insikter kommer ur livets eviga källa, de har djupa rötter.
Åsikter splittrar, insikter binder samman.
För insikter föds ur ödmjukhet, aldrig ur arrogans
…och det gäller att alltid, alltid, alltid vara alert så att man inte halkar in på arrogansens slippriga spår. Arrogans är en form av blindhet som gör att man inte ser klart, och det är så oerhört lätt att halka över dit.
Ödmjukhet är inte detsamma som undfallenhet, utan det är snarare att släppa taget om det lilla egoistiska jaget och ge sig själv över till en större kraft
…en kraft som ger oss medvetenhet och mod att stå upp för och leva ut det sanna och rätta, oavsett personliga konsekvenser
…och att våga lita på vårt eget omdöme, ett omdöme som går djupare än åsikter eller information och kunskap. För hur ska vi kunna förstå vilken information och kunskap som är tillförlitlig om vi inte har en egen förståelse?
Att sätta sin blinda tilltro till någon, oavsett vem det är, är som att sätta en bindel för ögonen och låta sig ledas.
De leder en dit de själva vill, och när det är makten och auktoriteter som håller i ledbandet leder det med säkerhet till övergrepp och tyranni. Det är hela den mänskliga makthistorien ett bevis för, och den maktutövning vi upplever i dag kanske det bästa beviset någonsin.
Så länge vi följer makten och auktoriteterna, i praktiken egot, kommer vi att leva i splittring.
Ju mera vi vågar släppa samhällets falska trygghet, och ju mera vi vågar lita på oss själva och den större kraften, i ödmjukhet, desto mera får vi tillgång till den universella intelligensen.
Det är inget som går att förklara, det är något var och en själv måste leva sig fram till
…och upptäcka hur mycket livet visar en om man går bortom det bekanta och bekväma.
Det är där, bortom egot, vi kan möta varandra i enhet, när vi ser och accepterar varandra som vi är.
Det betyder inte att vi måste hålla med varandra eller se saker på samma sätt.
För att återknyta till Oscar Wilde, instämmer jag; säg inte att du håller med mig, men inte för att jag då känner att jag har fel, för det handlar inte om rätt eller fel i sig, utan om medvetenhet
…jag säger håll inte med mig för jag önskar att var och en ska se med sina egna ögon, och finna sin inre medfödda styrka, sin egen medvetenhet
…för jag har någon form av naturlig instinkt att inte gilla att se oskyldiga människor utsättas för maktfullkomlighet, vilket sker i stor skala i dag och har gjort det länge, och det är genom medvetenhet vi kan överkomma denna maktfullkomlighet.
Det finns ingen annan väg till det sanna och rätta än genom oss själva, det är bara så enkelt. Det är helt enkelt så verkligheten är skapad.
Så jag skriver inte för att få medhåll, men om det jag skriver kan få någon att börja utforska på egen hand eller ge stöd till någon har det fyllt en funktion
…så ta det som du vill, håll med eller förkasta, min avsikt är i alla fall ärlig.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för insiktsfulla delningar från världen.