Kunskapen är kung säger man ibland.
Och så behandlas ju kunskapen i dag, som något saliggörande.
Skaffa dig kunskap och din lycka är gjord.
Ack, om lyckan ändå vore så billig. Då kunde vi alla gå ut och skaffa den.
Brukar ibland tänka på dem som klarar sig väldigt bra i skolan, och känna en viss sympati eller något sådant för dem. De får ofta beröm och beundran, och inte nödvändigtvis något fel i det, men att klara sig bra i skolan är ingen garanti för att lyckas i livet. Det visar bara att man klarar sig bra i en miljö som den i skolan, vilket ofta betyder att ha förmåga att memorera saker och ting för att kunna svara på frågor i ett prov. Men så fungerar inte livet, där kan vi inte memorera svaren i förväg, utan där ges vi svaren först efter att vi gått genom situationer och händelser.
Så är kunskapen verkligen kung?
En iakttagelse ger vid handen att väldigt många människor använder kunskap som ett sätt att dölja sin okunnighet. Sin okunnighet i att leva livet.
Det är klart. Det är lätt att skaffa sig kunskap. Världen är full av den, det är bara att gå ut och plocka åt sig. Helt perfekt för en bekväm varelse som människan.
Att skaffa sig kunskap kräver egentligen inte mycket mera än en förmåga att läsa eller att kunna utföra ett praktiskt experiment, att ta till sig information samt ett bra minne.
Sådant som är centralt för livet, självkännedom, inre välmående, meditation, kärlek, medkänsla, humor, glädje och sorg och andra känslor, med andra ord förmågan att möta livet som det är, och allt det för i vår väg, kräver något helt annat. Det kräver en kunnighet som vi inte kan läsa oss till.
Det här är en kunnighet som få människor har, och som man därför försöker dölja genom att skaffa sig mycket kunskap. Eller alla har nog kunnigheten, men det är en kunnighet vi aldrig får lära oss att använda. Den är något vi själva måste komma underfund med och förstå hur den fungerar.
Kunskap är som ägodelar, något vi kan samla på oss, men de kan aldrig bli den vi är. De kan ge oss en position och status i världen, men de kan inte ge oss sant välmående. Att samla på sig kunskap och ägodelar och liknande för att skaffa sig en position eller status eller bara för att visa sig duktigare än andra är ett utslag av egot, och ett tecken på själslig fattigdom.
Det betyder inte att kunskap är onödigt, utan vettig kunskap är ett bra verktyg och en nödvändighet för att klara sig i världen, men för att leva ett gott liv krävs det kunnighet i livet.
Jag skriver vettig kunskap därför att det i dag också finns en massa skräpkunskap. Det finns hela smörgåsbord av kunskap och information för var och en att välja och vraka ifrån, och en stor del av dagens kunskap används för att vilseleda människor.
För att hitta rätt i kunskapsdjungeln krävs det att vi har mera än kunskap, det krävs att vi har en kunnighet om livet, ju bättre vi känner oss själva desto mera vet vi vad som är sant.
Kunskap är som sagt var ett verktyg, ett vasst verktyg dessutom, och hur ska vi kunna hantera det verktyget på rätt sätt om vi inte först lärt oss hantera oss själva och livet?
Det är som att sätta en nyslipad kniv i handen på ett litet barn, faktiskt rent bokstavligt talat för när det kommer till självkännedom och kunnighet i livet är vi vuxna som små barn. Kunskap som vi ges eller skaffar oss kan vi då i vår omedvetenhet lika väl använda för att skada oss själva och andra som att använda till nytta.
Vi kan dölja vår okunnighet om oss själva och livet för andra genom kunskap, och till och med lura oss själva, i alla för en tid, men förr eller senare kommer livet att ställa oss frågor som vi inser att vi inte kan läsa oss till svaret på.
I själva verket ställer livet oss sådana frågor hela tiden, men vi är inte medvetna om det därför att vi är så fullt upptagna med att jaga kunskap med vars hjälp vi tror vi ska kunna fly livets frågor.
Men samtidigt som vi försöker fly livets frågor flyr vi också livets svar, de enda svar som kan ge oss ett verkligt gott liv.
Därför att lyckan och välmåendet inte är så billiga att vi kan köpa dem genom kunskap, de kräver att vi satsar allt vi har, hela oss själva, i utforskandet av sanningen och livet.