Blev i dag ombedd att skriva en kort presentation av mig själv.
Kände först ett litet motstånd, men sedan slog det mig; vem kan bättre beskriva en människa än hon själv? Vem kan känna mig bättre än jag själv?
Uppdraget gjorde också att jag kom ihåg ett utkast jag skrev i våras. Det går så här;
***
Det sägs att om vi känner någonting väl kan vi uttrycka kärnan i det i några få ord.
Som att livet kan uttryckas i två ord;
Det här.
Eller lite längre i fyra ord.
Allt det som är.
Liksom svaret på frågan; vem är jag?
Ett uttryck för livet.
Kort och koncist.
***
Det var inte den presentation jag gav i dag, den var lite längre, och därmed mindre precis.
Och texten ovan var egentligen inte ett utkast, utan en text som kunde stått för sig själv. Därför att den beskriver kärnan i en människas självpresentation.
Jag har flera gånger betonat vikten av självkännedom, och man kunde tro att den skulle vara något självklart men det är den inte.
Vi tar oss själva så för givet, och studerar nästan aldrig oss själva. Vi ser allt som händer i vår omgivning, men vi är inte medvetna om vad som händer inom oss.
Så vem kan bättre beskriva en människa än hon själv? Vem kan känna mig bättre än jag själv?
Svaret är naturligtvis; ingen. Det betyder ändå inte att vi människor känner oss själva särskilt väl. Snarare tvärtom är min iakttagelse.
Dagens människa känner i själva verket nästan inte alls sig själv, och har en väldigt luddig bild av vad en människa är. Just därför att hon sätter allt fokus på det yttre i stället för på det inre.
Därför har hon också svårt att beskriva sig själv kort och koncist.