I boken Konsten att njuta av livet berättar Lin Yutang en historia om en man som är missnöjd med tillvaron och träffar Gud och framför sina klagomål. Gud visar honom alla vackra blommor och växter, men mannen är fortfarande missnöjd. Då visar Gud honom alla djuren och livet i naturen, men mannen låter sig inte nöjas med det. Då visar Gud honom alla de stora haven och de vidsträckta landskapen, men mannen vill fortfarande ha något mera.
Då tröttnar Gud på mannen och säger, jag ska sända dig till helvetet, och skickar mannen till en lägenhet i staden.
Det är märkligt med människan. När många människor samlas på ett ställe borde det finnas mycket utrymme för social samvaro, men i själva verket är det tvärtom. I alla fall när antalet människor når över en viss gräns. Då förvandlas människan till en asocial varelse.
Det är det som händer när människor tränger ihop sig i storstäder. Människan är lika lite som djur ämnad att leva ihopträngd i burar.
Det har visat sig att djur som lever i för trånga utrymmen blir stressade. Den som besökt en storstad kan knappast ha undgått att lägga märke till hur stressade människorna är i den omgivningen.
Det jag vill ha sagt är egentligen att det är ganska skönt att bo på vandrarhem i mindre orter. Även om man bokar plats i ett flerbäddsrum får man för det mesta ha rummet för sig själv, och kan välja om man vill gå ut bland annat folk eller stanna inne och ta det lugnt.
Det är helt enkelt passligt mycket folk. Och det kan till och med finnas någon som är villig att prata med en. Det händer i stort sett aldrig i en storstad.
Det är lokalval i Tyskland den 11 september, och det har kommit upp valaffischer med smilande nunor och valbudskap. Det kunde lika gärna vara i Finland. Budskapen är desamma. Politik är politik vart man än kommer.
Var finns den som vågar komma med något nytt inom den branschen?
Efter de två dagarna med värme blev det i går kväll vid halv elva tiden åska och regn. Det var en synnerligen lämplig tidpunkt för den sortens naturaktiviteter. Lite regn hängde kvar i morse ännu, men det slutade ganska snabbt. I alla fall har det varit en svalare dag i dag.
Även i dag har vandringen gått längs Weser radweg, och förbi många små byar. Det är en stor kontrast till storstäderna. Här råder lugn, och människorna är mycket mindre stressade. Dessutom hälsar de på varandra.
En miss man gjort när man byggt den här vägen är att man dragit den utanför byarna i stället för genom dem. Det betyder att den ekonomiska aktiviteten i byarna blir mindre än om de resande hade passerat genom byarna. Åtminstone för mig som vandrare är det ett mycket större steg att avvika några hundra meter från vägen för att stanna på ett café än om det hade legat precis vid vägen.
I morgon fortsätter vandringen till Bodenfelde, där jag kommer att hälsa på en utflyttade Terjärvbo, Åsa, och stanna till på måndag morgon.
Det betyder att jag kommer att avvika från cykelvägen längs Weser i morgon.
Därför vill jag i dag passa på och fira den lugna och sköna omgivning som Weser radweg bjudit på de senaste två dagarna, och också utbringa en skål för alla små byar.