Jämställdhet är något som varit på tapeten i olika sammanhang på sistone, och då främst jämställdhet mellan könen.
Här har vi ännu ett märkligt fenomen skapat av den ”moderna” människan, en människa som förirrat sig allt längre och längre bort från det naturliga och verkligheten.
För hela naturen är jämställd, förutom människan. Ingen annan varelse i naturen har problem med det maskulina och det feminina, dessa är i en perfekt balans.
Jämställdhet handlar om balans.
Det är bara människan som fått för sig att män och kvinnor skapats för att konkurrera med varandra, i stället för att inse att vi skapats för att komplettera varandra.
Naturen skapar oss fullkomligt jämlika, men när vi förirrar oss bort från det som är naturligt uppstår sådana problem som bristande jämställdhet. Det är ett problem helt och hållet skapat av människan.
En balans mellan det maskulina och det feminina är det naturliga också hos människan. Vi är skapade olika därför att vi har olika uppgifter här i livet.
Det ser vi inte minst i fråga om vår fortplantning, mötet mellan den manliga spermien och det kvinnliga ägget. Spermien och ägget är inte konkurrenter, de är komplement till varandra.
Det har inget att göra med vem man förälskar sig i eller vem man har sex med, det är var och ens ensak. Kärleken är könlös.
Men den mänskliga fortlevnaden förutsätter man och kvinna, även om människan också på det här området numera försöker hitta på alla möjliga konstgjorda konstigheter.
Å andra sidan finns det ingen orsak för alla fortplanta sig heller, för det är ju verkligen inte så att det finns för få av oss människor här på jorden. Men vem vet hur det blir i framtiden om vi ska tro de domedagsprofetior vi överöses med dessa dagar. Då kan man ju tro att det snart är slut med oss.
Så är det ändå inte ännu, och det är ju dagens verklighet vi har att förhålla oss till.
Vi människor har nästan helt tappat kontakten med vad som är naturligt för oss, därav uppstår också frågan som behandlats i de två föregående inläggen; vem är jag?
Ju mera vi söker och finner svaret på den frågan desto jämställdare blir vår tillvaro, för det är genom att inse vars och ens unikhet vi återställer balansen mellan det maskulina och det feminina.
Så länge män och kvinnor tror att de är här för att konkurrera med varandra kommer vi att leva i en obalans. När vi inser att vi är här för att leva sida vid sida, som komplement till varandra, var och en uttryckande sin unikhet, ingen högre och ingen lägre, uppstår balansen av sig själv.
Den naturliga jämställdheten.