Lite mer kittlande av upprördhetsnerven.
Om det är något som kommer att leda till mänsklighetens undergång är det knappast vare sig ett coronavirus eller klimatförändringen
…snarare är det den mänskliga dumheten.
Människan är en gränslös varelse, med hela den universella intelligensen till sitt förfogande men också med hela den oändliga dumheten till sitt förfogande.
För att låna ett citat av Osho, en av 1900-talets mest inflytelserika personer;
Den kommande revolutionen i världen kommer inte att vara de fattiga mot de rika, proletariatet mot borgerligheten. Den kommande revolutionen i världen kommer att stå mellan mänsklighetens dumhet och intelligentian.
Då bör man vara medveten om att Osho med intelligens inte avser den intellektuella intelligensen, utan den universella intelligensen.
Den intellektuella intelligensen är snarare en del av dumheten. Det ser vi inte minst i dag när människor utan att tveka godkänner att deras fri- och rättigheter kraftigt urholkas till följd av coronaviruset. Ett virus som åtminstone hittills inte visat sig vara farligare än en del andra virus och mycket annat i vår tillvaro.
Till exempel har det dött mer än dubbelt fler människor i världen i säsonginfluensa än i coronaviruset hittills i år, och över 3 miljoner har dött i infektionssjukdomar överlag. (Här är lite statistik för den vill följa vad som händer i världen.)
Trots det ropar människor till och med efter ännu hårdare tag än de kraftiga begränsningar som redan införts i många länder för att stävja coronaviruset. Det är närmast diktatoriska metoder man vill ha. Diktaturer upprätthålls inte enbart med hjälp av vapenmakt och våld, de kräver också stöd av en stor del av befolkningen.
Det är såväl högutbildade som lågutbildade som längtar efter maktens bojor, kanske till och med i ännu högre grad högutbildade, de vi kan kalla etablissemanget.
Etablissemanget har väl alltid till stor del varit ett gäng makt- och samhällstrogna typer. De har inget annat att stå på än det som samhället gett dem. De har aldrig fått lära sig att tänka själva, aldrig fått någon livsutbildning. De lever i samhällets skyddade verkstad.
Oavsett vem som sitter vid makten ger delar av etablissemanget dem sitt stöd, allt för att skydda sig själva. Det gäller naturligtvis också många andra.
Samhället har gett dem allmän kunskap och en del specialkunskap, men ingen livskunskap.
Det visar att det inte är utbildningens nivå som är det allra viktigaste, utan utbildningens innehåll. Vi kan ha ”världens bästa utbildning”, men om inte innehållet i den motsvarar verkligheten hjälper det inte hur bra den än målas upp.
Det är i livskunskapen som den universella intelligensen finns. Den är inget någon annan kan ge en, den kan bara nås genom livet, genom egna erfarenheter, genom att bekanta sig med verkligheten, genom att lära sig att se med sina egna ögon.
För i slutändan är det bara genom att stå på våra egna ben vi kan finna trygghet i livet, när vi står på andras ben kan dessa dra undan tryggheten för oss när som helst.
Vi behöver en intelligensens revolution, för den dumhet vi nu lever i håller på att leda oss rakt till vår egen död, inte i virus eller klimatförändring, utan i ett kollektivt självmord.
Intelligensens revolution sker inte med hjälp av militär och polis, inte med vapenskrammel och våld, den väcker inte uppmärksamhet med dramatiska bilder och stora rubriker, den sker i det tysta, utgående från var och en individ, och vår ökade medvetenhet om och förståelse av oss själva och verkligheten.
Den här revolutionen pågår för fullt.
Bortom den dumhet som fyller det offentliga rummet växer vår medvetenhet om intelligensen, den universella intelligensen, i det stilla.
Det är vår räddning.