Världen i omvandling. Människan i omvandling.
Allt är en gudomlig lek, eller ett gudomligt spel om man hellre vill kalla det så.
Allt handlar om balans, för att låna några ord från Guy Finley om just balans;
De unga borde lära de äldre…
att hjärtat aldrig behöver sluta dansa,
liksom de äldre borde lära de unga…
det finns inget att vara rädd för i döden.
Oavsett vad vi pratar om, födelse och död, godhet och ondska, kärlek och rädsla, ljus och mörker;
allt är uttryck för det gudomliga.
Det är bara vi människor som har ett märkligt behov av att dela upp allt, separera saker och ting och ge det etiketter, skapa obalans, men verkligheten är alltid en total, odelbar, helhet;
en gudomlig helhet.
Knappast någonstans är den mänskliga splittringen mer tydlig än när vi talar om världen, och vi och de andra.
Det är för att vi är så splittrade i oss själva, vilket får oss att skapa ständiga dramer om det som händer omkring oss.
Jo, visst händer det saker men för det mesta målar vi upp dem mycket mer dramatiska än de i själva verket är. Och om vi går till oss själva kan vi se att vårt liv inte alls är så dramatiskt som vi vill framställa det.
Livet är i sig självt lugnt och långsamt, men vi människor är i dag så infekterade av ett virus kallat rastlöshet, att vi blivit alldeles nojiga
…och tappat kontakten med oss själva, och insikten om vad som är vad, och vad som är sant och riktigt.
I själva verket är livet aldrig mera än den här stunden som är; hur mycket händer i ditt liv i just den här stunden, om du tar bort allt drama du själv skapar i ditt huvud?
Allt det här rastlösa och allt dramaskapande är ändå precis som det ska vara, det är en del av den gudomliga leken i praktiskt uttryck.
Vi måste gå genom det här för att återupptäcka och återvända till den gudomliga helheten inom oss.
Hela livet är som en kurragömma lek, där vi som människor måste gå vilse för en tid, gömma oss för oss själva, för att lära oss var vårt verkliga hem är, nämligen hos oss själva här och nu.
Det är här balansen finns, bortom alla dramer. Det är här vi kan låta hjärtat dansa, och inse att det inte finns något i döden att vara rädd för
…i evighetens lek, en gudomlig lek.
——-
Besök gärna även Watcher on the Hill på Telegram, med delningar från världen, från dramatiskt till lekfullt.