Det här med att lära från misstag i förra texten, det är ofta en fråga om att våga möta det okända.
Vi människor har en tendens att vilja hålla oss till det kända och bekanta, det ger oss en känsla av trygghet.
Men samtidigt skapar det en rädsla för det okända, och rädslor leder till begränsningar. Att alltid hålla sig till det kända gör att vi aldrig kan växa. Det håller oss fångna i vår egen lilla värld.
Det är som att gå genom livet i ett hundkoppel, visst kan vi släppa lite på kopplet emellanåt men vi är fortfarande begränsade av kopplets längd.
När vi vågar det okända, prata med en främmande människa, göra något vi inte gjort förut, resa till en ny plats, låta livet vara ett äventyr och så vidare vidgar vi kopplet och till slut brister det och vi är fria.
Att öppna upp för det okända, att våga det okända är att öppna dörren till hela universum. Hela universum finns tillgängligt för oss. Vi andas in det i varje andetag. Det genomströmmar ständigt vår kropp med en kraft som ger oss liv.
Det är bara vi själva som begränsar oss.
Att våga det okända är att befria sig själv.